Helikopterrånet – hur samhället formar människan
Efter att ha sett klart Helikopterrånet lämnades jag ganska tom och gråtfärdig med känslan fyfan för klassamhället. Och fyfan för dom som säger att det handlar om invandring.
Många brott som existerar i kapitalismen, existerar på grund av kapitalismen. Denna förklaringsmodell har beskrivits bland annat av sociologen och kriminologen William Chambliss.
Aftersun – att se andra
Någon skrev: “Om nu pappan led av psykisk ohälsa borde dom visat det tydligare.” För mig som haft psykisk sjukdom och levt nära psykisk ohälsa kunde ingenting ha varit tydligare än att pappan Calum led. Men det är väl just det: Vi som har varit sjuka har etablerat ett eget språk sinsemellan, där vi ser varandra. Vi förstår varandra. Vi ser förbi någonting som andra inte ser förbi.
En film om ensamhet
Det är när du har svårt att hitta mening i någonting alls, medan omgivningen verkar delta i ett Debordianskt skådespelande spektakel. När du säger “Vi måste agera nu” och Brie Evantee är så dissocierad att hon greppar efter något mekaniskt, kanske “Hörde du att Riley Bina och DJ Chello gjort slut?”. Det är den barriär och derealisation (“är det här verkligen verkligt?”) som den dialogen skapar mellan dig och andra.
Babadook och de fem sorgefaserna
Tjugo minuter in i filmen slår det mig. Baba. Dook. Dook. Dook. Det är han! Demonen. Babadook är sorgen. Monstret Babadook är inte Amelias man som dött, Babadook är själva sorgen efter mannen som dött.
The Truman Show 23 år senare – reifiering, influencers och övervakningskapitalism
The Truman Show är ingen utopi, utan en dystopi. En varning om kapitalimens annalkande utveckling. Filmen ger en förhandsvisning av tendenser som, vid sin tid för produktionen 1998, ännu inte genomsyrade samhället så som det gör idag 23 år senare.
Känslodystopin Ad Astra
Varje morgon mäter Roy sina värden, sitt mående och sin kropp via tekniska apparater. Maskinen meddelar: ”Du är uttorkad”, ”Dina värden är stabila”, ”Du är stressad, lugna ner dig”. Detta har lett till att Roy är helt frånkopplad sitt känsloliv och inte kan lyssna på eller tolka sina emotionella signaler.
Framing Britney Spears – om kvinnans cirkulära vandring från dotter tillbaka till infantil
Dokumentären om Britney Spears är en uppvisning i den patriarkala logik som innebär att en kvinna inte är en människa, utan enbart kvinna. Hon är som en matrjosjka, en rysk docka, där varje docka representerar olika tillåtna roller för kvinnan att iklä sig.
You’re my freak – om kvinnlig sjuklikhet
I filmen Swallow följer vi Hunter. En brutalt uttråkad, instängd kvinna som går runt i ett avlägset, gigantiskt hus. Hon arbetar inte, utan är hemma i en borgerlig tristess.
“Jag vill ha en tjej som har ett eget liv”
Kvinnans immanens, och varför mäns högsta önskan i heterosexuella relationer är att ha en “tjej som har ett eget liv.” Men oavsett hur mycket han, och hon, vill att hon ska “ha” och leva ett “eget liv” så lyckas hon aldrig placera sig själv i den ram av autonomi som mannen per automatik existerar inom.
Hysteri och pornografi: när kvinnan, djuret, demonen ska tämjas
Salpêtrière-hospitalet i Paris huserade runt år 1880 fem tusen kvinnor med diagnosen hysteri. Den franske läkaren Jean Martin Charcot experimenterade med de påstått sjuka, galna kvinnorna och prostituerade kvinnor.
Den osynliga världen – historien om skräck, kön och våra tankeramar
Jag upplevde den osynliga världen först. Innan jag upptäckte den synliga världen. I den synliga världen fann jag statistik och siffror, hård fakta. Det var lätt att förstå, rakt på sak. Konkreta och begripliga meningar.
Sök
- Abolitionism
- Anorexia
- Anteckningar
- Arbete
- Dikt
- Erotik
- Feminism
- Film
- Galenskap
- Historieproduktion
- Häxprocesser
- Ideologi
- Imperialism
- Klimatkrisen
- Kolonialism
- Kristenheten
- Kropp
- Kärlek
- Kärlek
- Kärnfamilj
- Marxism
- militarism
- Monopolkapitalism
- Nationalism
- Naturens död
- Neurovetenskap
- Nyliberalism
- Polismakten
- Pornografi
- Prostitution
- Reproduktion
- Sex
- Sorg
Om Asynkroner
Infodump. Tankedump. Saker som hänger samman; saker som inte gör det. Materialistiskt politiskt och introspektivt privat. Neuroner, neuroser. Kanske materia rent tidsmässigt oberoende av varandra, men likväl trådar ur samma nystan. Asynkroner.
Här smattrar jag ner texter som måste ut. Blablabla, dududu.
– Michaela