Framing Britney Spears – om kvinnans cirkulära vandring från dotter tillbaka till infantil
Dokumentären om Britney Spears är en uppvisning i den patriarkala logik som innebär att en kvinna inte är en människa, utan enbart kvinna. Hon är som en matrjosjka, en rysk docka, där varje docka representerar olika tillåtna roller för kvinnan att iklä sig.
En kvinna är sällan människa. Hon är oftast moder, maka och dotter. Men framförallt så är hon kvinna. Att vara kvinna är överordnat alla hennes distinkta roller. Roller som pågår under hennes liv, där varje övergång ritualiseras för att cementeras.
Kvinnor är alienerade människor eftersom de intar färdiga roller. Kvinnor är ofria människor eftersom de tvingas iklä sig färdiga roller. Rollerna är både utspridda över tid – hon går från en roll till en annan – men också samexisterande. Hon kan behöva klä sig i flera roller under en och samma dag.
Övergångarna mellan varje enskild roll ritualiseras genom menstruation, graviditet och bröllop. Rollerna har också distinkta, ensidiga karaktärsdrag. Hon är ett barn, därefter sexuell, därefter moder alternativt nucka alternativt sköka. De tre senare är alltid uppdelade tvärt.
En kvinna får aldrig vara en hel person, med en bred uppsättning egenskaper, brister och kompetenser. En kvinna är alltid det ena eller det andra. Det psykoanalytiska Madonna-hora-komplexet antyder just detta; kvinnor är inte är sammansatta, komplexa individer utan separerade roller. Slavoj Žižek talar om mor och hora, en klyvning rotad i dualiteten mellan privat och offentlig sfär. Hon är, menar han, inte antingen eller, utan både och men på olika platser.
I Framing Britney Spears följer vi hennes vandring mellan dessa roller, tvärt uppdelade och separerade från varandra; det kvinnliga varandets cirkel.
Britney Spears vandrade från dotter i Mickey Mouse Club och vidare till sexualiserad Madonna med Oops! I did it again. Därefter blev hon hora eftersom hon uppvisade alldeles för stor sexuell agens. Hon gick sedan vidare till mor/fru; hon blev givetvis anklagad för sitt moderskap på grund av att hon tidigare varit “hora”.
Efter flera utbrott, som skedde på grund av det stereotypa och närgångna skärskådandet av henne, stämplades hon som “sinnessjuk”.
Slutligen, efter att ha blivit stämplad som sinnessjuk, och därmed inkapabel, tvingas Britney tillbaka till infantiliserad, till barn, till dotter. Nu, sedan tretton år tillbaka, står hon ofrivilligt under sin fars förmyndarskap. Att hennes far är förmyndare till henne är den ultimata patriarkala inkarnationen av att fäder äger döttrar.
Britney Spears är en kvinna som tvingas iklä sig olika – av samhället bestämda – roller. Dotter – Madonna – Hora – Mor/Fru – Sinnessjuk – Infantiliserad.
Kvinnor är livegna i patriarkatet, och inte mindre livegna i kapitalismen. Mönster som går att finna i 1600-talets infantilisering av kvinnor i och med den kapitalistiska kärnfamiljens etablering. I och med arbetsdelningens materiella bas med män i produktion och kvinnor i reproduktion, förändrades synen på (i.e. överbyggnaden) barn, och på kvinnor.
Nu klumpades barn och kvinnor ihop. Women and children first! Barn ansågs nu vara asexuella och därmed ”rena”, även kvinnor. Shulamith Firestone skriver i The Dialectic of Sex att man inte fick svära framför barn och kvinnor, inte diskutera ”viktiga ämnen” med dem och både barn och kvinnor fick nu börja bära opraktiska kläder.
Kvinnor sågs mer som infantila barn än som vuxna människor. De var nu ännu mer separerade från män (produktionen), från vuxenlivet och från sin sexualitet. Kvinnor blev nu mer som barn i språk, beteende och klädsel; de överdrev femininitet. Den kapitalistiska arbetsdelningen, med kärnfamiljen i centrum, hänger ihop med den samtida infantiliseringen av kvinnor.
Kvinnans roller utkristalliserar sig som ett träd, där hon intar olika grenar, men till syvende och sist ändå alltid är roten: kvinna. Hon ses alltid utifrån förståelsen av att vara kvinna. Inte norm, inte människa.
Att vara kvinna är därför att vara ofri.
Free Britney.