Känslodystopin Ad Astra
I den dystopiska sci fi-filmen Ad Astra befinner vi oss i ett framtidsscenario där det kapitalistiska produktionssättet forfarande är härskande. Här har människan fullföljt sin exploatering av rymden för profit, en samtida tendens dirigerad av två av världens rikaste kapitalister Elon Musk och Jeff Bezos.
Roy McBride är en astronaut som beger sig på en rymdfärd i ett koloniserat rymdsystem på jakt efter en förlorad far. Hans partner har nyligen lämnat honom.
Varje morgon mäter Roy sina värden, sitt mående och sin kropp via tekniska apparater. Maskinen meddelar: ”Du är uttorkad”, ”Dina värden är stabila”, ”Du är stressad, lugna ner dig”. Detta har lett till att Roy är helt frånkopplad sitt känsloliv och inte kan lyssna på eller tolka sina emotionella signaler.
Carolyn Merchant förklarar i Naturens död: Kvinnan, ekologin och den vetenskapliga revolutionen att man under 1500- och 1600-talet upplevde att det rådde oordning i naturen.
Den mekaniska filosofin och vetenskapen, med Francis Bacon och Thomas Hobbes i spetsen, stod då för rationalitet som kunde bringa ordning i oförutsägbarheten. Genom maskiner, industriell framväxt och mekaniska metoder kunde man återigen ta kontroll över den natur man upplevdes ha förlorat.
Man började använda vetenskapen som metod för att manipulera och kontrollera naturen. Den atomiserades och undersöktes som isolerade enheter, inte som en helhet. Denna (baconska) metod och vetenskapliga dröm gestaltade Bacon i sin utopiska roman Det nya Atlantis 1626.
Vi lämnade alltså en holistisk världsbild där människa och natur stod i relation till varandra, för att implementera en mekaniserad, positivistisk världsbild där naturen sågs som passiv död materia. Något som kunde mätas, vägas och kontrolleras. Det gjorde att människan separerades från naturen och ställde sig över den.
Dessutom, menar Merchant, kopplades kvinnan samman med samma natur man ställt sig över. ”Människans herravälde över naturen" betyder alltså i realiteten mäns herravälde över kvinnan och naturen. Kvinnan gick från att ha varit ansedd livgivande till att bli död materia tillgänglig för kapitalets exploatering.
Detta legitimerade häxprocesser likväl som kapitalets expropriering av land, utrotning av ursprungsbefolkningar och exploatering av naturresurser.
Uppdelningen mellan liv och materia, mellan människan (subjekt) och natur (objekt) ligger bakom den djupa ekologiska klimatkris vi nu befinner oss i.
Den mekaniska naturfilosofins dröm att härska över och kontrollera naturen är ett vanligt tema i litteraturen. Ett samtida exempel är Michael Crichtons Urtidsparken (”Jurassic Park”) om människans oförmåga att kontrollera natur, genetik och reproduktion.
Tidigare exempel ser vi i romantiken, som ställde sig mer kritisk till upplysningsprojektet, med H.G. Wells The Island of Dr. Moreau och Mary Shelleys Frankenstein. Det här är tematik som kritiserar djurförsök, den mekaniska materialismen och en kristen antropocentrisk världsbild.
Det mekaniska och positivistiska (från August Comte) arvet har alltså skapat en alienation mellan människa och natur. Filmen porträtterar Roys försök att komma i kontakt med sina känslor, bortom de positivistiska metoderna (mäta/väga) han är van vid att förlita sig på.
Att mäta och väga människokroppen har alltså skapat känslomässigt avstängda människor, som därför misslyckas med att ha intima relationer. I detta samhälle premieras så kallad ”rationalitet” och en avtrubbad distans till ett inre liv.
I Ad Astra blir det tydligt hur detta arv efter positivismen och den mekaniska vetenskapen skadar människors liv och förmåga till äkta levande.
Dessutom är människan här ställd utanför naturen (rymden), vilken blir död materia tillgänglig för kapitalets exploatering. Vi ser hur denna subjekt-objekt-dualism mellan människa och natur försatt oss i en djup ekologisk klimatkris.
Referenser:
Bacon, Francis. Det nya Atlantis (1626).
Grey, James. Ad Astra (2019).
Merchant, Carolyn. Naturens död (1980).
Shelley, Mary. Frankenstein (1818).
Wells, H.G. The Island of Dr. Moreau (1896).