You’re my freak – om kvinnlig sjuklikhet

I filmen Swallow följer vi Hunter. En brutalt uttråkad, instängd kvinna som går runt i ett avlägset, gigantiskt hus. Hon arbetar inte, utan är hemma i en borgerlig tristess.

Påtar lite i trädgården, gör en smoothie, städar samma kvadratmeter igen och igen. Säger hej då till sin man på morgonen när han åker till jobbet. Hon är fången i sin könsroll – som kvinna, som kropp och som människa.

Hunter läser en självhjälpsbok som uppmuntrar henne att utmana sig själv. Febrilt letar hon efter någonting i detta hus, detta förfrämligande hem, som hon kan ägna sig åt. Hon börjar att svälja föremål. Det ger henne en känsla av kontroll, egenmakt och prestation. Ju mer tiden går, desto större och farligare saker sväljer hon. Nålar, batterier. 

Karin Johannisson skriver i Den mörka kontinenten: ”Historiskt sett har subjektiv kvinnlig sjuklighet utmärkt de grupper som frånkopplats en aktiv livstil och haft begränsade möjligheter att överskrida ett förväntat kvinnobeteende.” 

Hunter hade kanske kunnat missbruka eller självskada på annat sätt. Hon väljer att svälja föremål. Det gör att hon känner sig upprymd, samtidigt som hon lider av det. Hunter har nyligen blivit gravid, ett barn hon känner sig lika främmande inför som sin man. När hennes man får reda på att hon sväljer föremål, blir han upprörd. Maken och hans familj styr över Hunter, tvingar henne att gå i terapi. 

En kväll när de ligger i sängen gråter Hunter. Hon säger: ”Sorry, I’m such a freak.” Och hennes man svarar: ”But you’re MY freak.” Den här filmen hade bara behövt denna dialog. Dessa två meningar säger allt, ett mikrokosmos av vårt samhälle. 

Mannens upplevelse är att Hunter är sjuk, för att hon är kvinna, alltså Kvinna. Det har aldrig slagit honom att Hunter är instängd, uttråkad, frustrerad, arg. Det har aldrig slagit honom att det är kvinnligheten som är begränsande. 

Den kvinnliga upplevelsen, Hunters, är att hon är sjuk för att hon tvingas att vara kvinna, hon är fångad i sin könsroll. I brist på en aktiv livsstil, och i brist på möjligheter att överskrida det förväntade kvinnobeteendet – som mor, fru och dotter – blir hon sjuk. Hon tycker då själv att hon är ett ”freak”, upplevelsen av en kvinnlig avart internaliseras i henne.

Därför sväljer Hunter föremål. Den manliga och kvinnliga upplevelsen av ’kvinnlig sjuklighet’ är skillnaden mellan biologisk Kvinna och könsrollen kvinna. Han tror att hon är sjuk, just för att hon är kvinna. Han kan också leva på den dynamiken – ”you’re MY freak”. Hon blir dubbelt underställd honom – som kön men också som sjuk.

Hon vet varför hon är sjuk. För att hon tvingas till det. I brist på frihet.