Att producera och reproducera kapitalismen

I. Produktion

Somliga spränger sig in i historien. Andra får inte plats. Antropologen Michel-Rolph Trouillot menar i sitt klassiska verk Silencing the past: Power and the production of history att historien består av två delar: 1) det som hände och 2) det som sägs om det som hände.

Det första är den sociohistoriska processen, det andra vår kollektiva kunskap om denna process, historieproduktion.

Det är uppenbart att den som kontrollerar vad som sägs om det som hänt, också kontrollerar en kollektiv förståelse av världen. Den äger berättelsen. Historieproduktionen skapas utifrån detta perspektiv, samtidigt som detta perspektiv tystar, passiviserar och utesluter resten.

Vår kunskap om historien, skriver Trouillot, får vi inte enbart genom historieböcker utan genom filmer, populärkultur och berättelser. Genom museer, statyer och artefakter. Denna materialitet utgör en slags produktionsmedel, genom vilka historien och vår förståelse av den konstrueras. 

Trouillot använder kolonisatören Columbus som exempel. Läromedel, historieböcker och den idag kollektiva förståelsen av Columbus är att han ”upptäckte” Amerika. Man använder ordet upptäcka, istället för erövra. Man berättar ur Columbus, alltså Europas, perspektiv. Ursprungsbefolkningen i Amerika ignoreras i detta narrativ; de existerar för att ”upptäckas”. En odefinierad massa som passiviseras, göms och glöms. Här konstrueras Den Andre.

Den positivistiska metodologin som präglat västvärlden bortser från makt, menar Trouillot. Jag skrev ”Man berättar ur…” när jag beskrev historieproduktionen kring Columbus. Detta man är inget abstrakt, inget immateriellt, inget odefinierbart. Utan detta man är högst materiellt och definierbart.

”Man” består visserligen av män, men mer specifikt av den härskande klassen. Det är den som producerar kunskap ur sitt perspektiv, och det är den härskande klassen som skriver in sig själva i historien och utelämnar resten. Vi omgärdas av en eurocentrisk historie- och kunskapsproduktion.

Marx skriver i Den tyska ideologin: 

”Den härskande klassens tankar är under varje epok de härskande tankarna, d.v.s. den klass, som är den härskande materiella makten i samhället, är samtidigt dess härskande andliga makt. […] De härskande tankarna är heller ingenting annat än det ideella uttrycket för härskande materiella förhållandena, de härskande materiella förhållandena uttryckta i tankar; alltså de förhållanden som just gör denna klass till den härskande, alltså tankarna om dess herradöme. De individer, som utgör den härskande klassen, har bl.a. också medvetande och tänker därmed; i och med att de härskar som klass och bestämmer en historisk epoks hela omfång, så är det självklart att de gör detta i alla avseenden, d.v.s. de härskar också som tänkare och som producenter av tankar och reglerar sin tids produktion och distribution av tankar; deras tankar är alltså epokens härskande tankar.”

Från ett positivistiskt perspektiv är makt oproblematiskt och irrelevant. ”Vi skriver bara vad som hände!” Men för oss marxister är makt centralt. Makt avgör både något så grundläggande som produktionsförhållandena mellan ägare och arbetare men makt avgör också ideologin som ligger till grund för historie- och kunskapsproduktionen.

Vi förstår, precis som Trouillot skriver, att historien består både av vad som hänt och vad som sägs om det som hänt.

90 % av de som redigerar på Wikipedia är män. Det finns fyra gånger fler artiklar om män än om kvinnor. För oss som redigerar på Wikipedia är Trouillots teoretiska ramverk reellt och materiellt. Här konstrueras historien. Här konstrueras vår kollektiva vetskap om historien. Eller som Marx uttrycker det: “de härskande materiella förhållandena uttryckta i tankar.”

Men medan kapitalistiska produktionsmedel ägs av den härskande klassen, så ägs Wikipedia av allmänheten. Den är en allmänning, redo att användas som folkets produktionsverktyg.

Vi är många som skriver artiklar om kvinnor och om häxprocesser, om antifascistisk kamp och arbetarrörelsens historia, eller adderar information i artiklar om kungar som tidigare uteslutit dessa mäns illdåd mot kvinnor. Jag uppmuntrar dig att göra detsamma. Trouillot saknar en svensk Wikipedia-artikel. Kristna, koloniala missionsprojekt finns inte heller mycket information om.

II. Reproduktion

Inget system upprätthåller sig själv utan behöver ständigt reproduceras. Detta utforskar Louis Althusser i On the reproduction of capitalism och sammanfattar det med ”reproduction = duration”. Utan att konstant reproducera systemet, faller det. 

Att reproducera innebär att bestå. För att existera måste varje system, samtidigt som det producerar och för att alls kunna producera, också reproducera tillståndet för produktionen. Systemet måste därför, menar Althusser, reproducera 1) produktivkrafterna och 2) de existerande produktionsförhållandena.

Kapitalismen måste alltså ständigt reproducera sig själv, och gör detta genom olika ideologiska apparater. Althusser skriver att ideologi inte enbart är en uppsättning tankar och idéer, utan något som konstitueras genom materiella ting.

Ideologin existerar i våra institutioner och de aktiviteter som utgör dem. Skolan, kyrkan, kulturen, familjen, armén, rättväsendet och staten är några av dessa ideologiska apparater som har förvandlat ideologin till en materiell kraft: dopet i kyrkan, historieboken i skolan, häktescellen, lönekuvertet den tjugofemte, entreprenörskursen i gymnasiet, kärnfamiljens tvåkönssystem. För att använda marxistisk terminologi: överbyggnaden reproducerar (den producerande) basen. Överbyggnaden upprätthåller och rättfärdigar basen.

För att stanna vid familjerelationerna: Kärnfamiljen var en förutsättning för kapitalismens reproduktion (kvinnan skulle reproducera den manliga arbetskraften), vilket innebär att denna sociala relation ständigt måste reproduceras för att produktionsförhållandena (exploateringen) ska fortgå.

Det gör man genom exempelvis kulturen; film efter film efter film som reproducerar en given social relation, som därigenom naturaliseras och uppfattas som naturlig och normal – trots att den är en konstruktion specifik för kapitalismen. Hollywood, Disney, 7th Heaven… I Love Lucy! Gramsci kallade detta hegemoni, den process där den dominerande kulturen upprätthåller sin dominanta position.

De ideologiska apparaterna skapar ett visst ”know-how”, inte minst via skolan, skriver Althusser. Denna kunskap gör oss till medborgare skickligt anpassade till kapitalismen. Det är ett konstaterande man verkligen kan göra utan att vara konspiratorisk. För det är väl ingen som tycker att det borgerliga samhällets införande av exemplevis entreprenörskurser i gymnasiet är något neutralt? Det är överbyggnaden (skolan) som förstärker basen (produktionsförhållandena) i tydlig form.

Apparaterna säkerställer vår underkastelse till den dominerande ideologin och varje praxis som är kopplad till den: lönearbete, kärnfamilj, exploatering, individualisering.

Vi omgärdas av och deltar i dessa apparater, och kan därför inte undgå att formas av ideologin de utgör. För de som inte hör till ett kämpande motstånd så accepteras dem: ordningen, strukturerna, institutionerna.

Men här finns potentialen: just på grund av att det är materiellt, kan vi ta på det. Böckerna, artefakterna, statyerna. Inte bara tankar, idéer och normer utan historisk materialitet.

I Norrköping står en staty av den svenska slavhandlaren Louis de Geer. Den berättar en historia: en historia om svensk överhöghet och dominans. Vems historia syns inte? Finns inte?

Althusser konstaterar: ”Ideology have material existence.” Att välta statyer av slavhandlare är att omkullkasta överbyggnadens apparater.

Du kan inte fly ideologin, utan omgärdas och penetreras av den. Du kan inte fly kunskaps- och historieproduktionen – men du kan påverka den. Den är subjektiv, konstruerad, partisk.

Vi finns i världen både som skådespelare och berättare, skriver Trouillot. Vi måste äga narrativet, berättelsen och därmed historieproduktionen.

➖

Referenser:

• Trouillot, Michel-Rolph. Silencing the past: Power and production of history (1995).

• Raoul Pecks HBO-serie Exterminate all the brutes (2021).

• Althusser, Louis. On the reproduction of capitalism: Ideology and Ideological State Apparatuses (1995).

• Marx och Engels. Den tyska ideologin (1845-46).