Solidaritet med kvinnorörelsen i Argentina! – kort om abortförbud och reproduktiv kontroll i kapitalismen

Publicerades ursprungligen på Krakel, 29 december 2020.

I Argentina har feminister mobiliserat för att driva frågan om abort. Nu avgörs frågan i senaten. Krakelmedlemmen Michaela skriver om abortförbud som ett kapitalistiskt fenomen.

Abort är straffbart i Argentina, ett katolskt land där kyrkan länge drivit lobbyverksamhet mot kvinnors rätt till sina kroppar. Idag är en historisk dag i Argentina – ett lagförslag om aborträtten avgörs i senaten.

Det är ingen slump att kvinnor inte har reproduktiv autonomi i kapitalismen. Kvinnan trängdes, under övergången till kapitalismen, ut från medicinen och vården; läkaryrket representerades nu av en man. I och med detta skifte började fostrets liv ställas över kvinnans liv.

Essentiellt för kapitalismen är människan: det är hon som arbetskraft som producerar värde. Alltså finns stora incitament att reglera och kontrollera reproduktionen, i.e. graviditet, liv, födsel, död. Demografiska längder upprättades på 1500-talet runtom i Europa, nu räknades varje invånare. Människan sågs som en producent, och kvinnan själv producerade det allra viktigaste för kapitalismens fortbestånd: nytt liv, ny arbetskraft.

Därför är den reproduktiva kontrollen av abort och preventivmedel centralt i kapitalismen. Det är ingen slump, vilket Silvia Federici gör en materialistisk analys av i “Caliban and the Witch”. Kvinnor som kopplades samman med infertilitet – alltså nuckan, horan och åldringen – brändes på bål. Kvinnor som anklagades för att ha gjort män impotenta mördades. Kvinnor som var kunniga kring naturläkemedel, och som därför visste hur de kunde ta hand om lokalsamhällets önskade aborter, utplånades också.

Även tvångssterilisering är inslag i ett patriarkalt, rasistiskt och kapitalistiskt system. Abortförbud löpte sida vid sida med tvångssteriliseringar av underklass och icke-vita kvinnor i USA, skriver Angela Davis i “Racism, Birth Control and Reproductive Rights”. I Sverige tvångssteriliserades långt in på 1900-talet de som inte passade in i den kapitalistiska produktionen: prostituerade kvinnor, underklass och socialt utsatta. Rasistiska motiv styrde när man steriliserade samer och romer.

Kapitalet och kyrkan tog hand för att se till att den ideologiska överbyggnaden legitimerade den materiella basen. Kvinnan biologiserades och medikaliserades. Samtidigt kopplades hon – med sexualiteten som nav – samman med död, natur, kaos, mörker och ondska. Den kvinnliga reproduktionen gjordes till ekonomi. Kvinnomedicin, kvinnosjukdomar… Medikaliseringen av kroppen och patologiseringen av kvinnan gav ekonomiska vinster till kapitalet. 

I Argentina pågick häxprocesser under 1700-talet, som då var en spansk koloni. Kvinnliga (natur)läkare likställdes med djävulsk ondska och prövades i rättegångar i Santiago del Estero. Kristnandet och kapitalets expropriering av mark la grunden för en ny kontroll över kvinnor, deras kroppar och reproduktion.

I Latinamerika är abort bara lagligt på Kuba, i Uruguay och Guyana samt i Mexico City. På vissa platser kan kvinnor straffas med fängelse om de får missfall (!). Än idag har katolska länder de mest misogyna och strikta abortlagarna. Malta, Polen, Argentina.

Senaste åren har en massiv mobilisering skett i Argentina, där en bred feministisk rörelse har drivit frågan om fri abort. De har gått emot starka konservativa krafter och kapitalismens favoritinstitution: den katolska kyrkan. 11 december röstade parlamentet med en liten majoritet ja till laglig abort. Utanför stod abortmotståndare och viftade med kors. Idag, 29 december, kommer frågan att avgöras i senaten.

Solidaritet med aktivisterna och feministerna i Argentina! Er kamp kommer att löna sig! Ingen är fri förrän alla är fria!

Michaela

Läs gärna Karin Johannissons “Den mörka medicinen: Kvinnan, medicinen och fin-de-siècle” och Silvia Federicis “Caliban and the Witch: Women, the body and primitive accumulation”.

Föregående
Föregående

Influencers

Nästa
Nästa

Vad kan vi lära av neurovetenskapen i vår politiska strategi?