Influencers

I och med kapitalismens framväxt så skedde en uppdelning av privat och offentlig sfär. Kvinnan placerades i den privata, alltså i hemmet. Där skötte hon främst barnafödande, barnuppfostran, hemarbete och social reproduktion. Allt i den privata sfären har låg status och lågt värde. Det sker obetalt. Till skillnad från den offentliga sfären – däri män placerades – som är avlönad och har hög status.

Kvinnan isolerades därmed och blev en ensam, alienerad varelse i hemmet, kapad från pengar och produktion och det offentliga. Kvinnan uppmuntrades ta hand om sitt hem, sina barn och uppföra sig moraliskt korrekt. Man adderade även en utseendefixering, där hon förväntades ägna sig mycket åt sin egen kropp. Försköning, förändring, föryngring.

Senare, under 1950-talet, uppmuntrades kvinnor också att KONSUMERA mycket, hemmafrun blev en ny målgrupp för kapitalismens konsumism. Hon skulle uppdatera, förändra och förbättra sitt hem. Kvinnan behövde köpa saker till sitt hem eftersom hemmet var det enda beviset på att hon existerade.

Kapitalismen fungerar inte utan kvinnans isolerade roll i den privata sfären. Det är så dagens kärnfamilj är uppbyggd – en modern, borgerlig konstruktion från 1700-talet. Japp! Före dess gjorde vi saker på ett annat sätt.

Kapitalismen fungerar inte utan någon som sköter den sociala reproduktionen. Utan den sociala reproduktionen fungerar inte produktionen, alltså lönearbetet. Alla kan inte profitskapa, man måste även ta hand om resten.

Idag finns kvinnan i båda sfärerna. Den privata och den offentliga. I den sociala reproduktionen och i produktionen. Kvinnans arbete har lägre status även i produktionen. Och hon är obetald i hemmet.

Kvinnor i Sverige idag tar ut 78 % av föräldrapenningen och lägger 207 minuter på hemarbete dagligen, till skillnad från mäns 154 minuter. Det är 6 timmar mer, varje vecka. 312 timmar mer, varje år. Det är 13 dygn mer än män per år. Två veckor (om hon inte behövde sova).

Så otvivelaktigt har kvinnor DUBBEL arbetsbelastning idag. De finns i produktionen (lönearbetet), men de ägnar också enormt mycket tid på A) barn, barnuppfostran, hemarbete – alltså det som kallas social reproduktion och som är helt obetald och dessutom har låg status i vårt samhälle.

Addera till det: hon förväntas B) lägga massa tid på sitt hem genom konsumtion av prylar och heminredning, samt C) tid på sin kropp genom förändring/föryngring. Kläder, naglar, hår, ögonbryn, fransar, hudkrämer etc etc. Bisarrt!

Okej, det var bakgrunden. Till dagens influencers.

En influencer knyts starkare till sitt hem. Att just jobba från hemmet är för många den största fördelen. ”Nu kan jag arbeta hemifrån”. Alltså är influencerrollen en alienerande, isolerad roll som ÅTERIGEN knyter kvinnor starkare till hemmet. Hon lämnar inte hemmet för att producera, utan stannar kvar i hemmet.

Dessutom. Hennes hem ÄR ibland hennes arbete. Genom att renovera, förändra och försköna hemmet, försörjer hon sig. Genom konsumtion av heminredning, genom att styla sitt hem, fotografera det och lägga ut på internet.

Ofta är även KROPPEN hennes arbete. Vissa fokuserar på kläder, andra på hudvård. Vissa på kläder, matlagning, hudvård, smink OCH hemmet. Då är hon en ”livsstils”-influencer. Haha! Kvinnans liv! Känns sakerna igen från tidigare? Kvinnan finns bland dessa tre: A) social reproduktion, B) hemmet och C) kroppen.

Influencer är inte ett vanligt jobb, eftersom det är att influera andra (till konsumtion). Influencerjobbet bygger på konsumtion. Reklampelaren är nu privatpersonen själv, alltså influencern. Den påverkar tusentals följare att konsumera det influencern marknadsför.

Ofta omskrivs dessa reklamarbeten med ”sponsrat samarbete”. Egentligen är det direktreklam. Ordet samarbete används för att antyda att influencern har en känslomässig koppling till det kapitalistiska företaget, alltså att hon VILL samarbeta med dem. Inte att hon tvingas sälja sig själv som reklampelare till det företaget.

Influencerjobbet är också ett exploaterade av ens inre känsloliv. För hon vet att känslor och emotionella ämnen engagerar följarna. Det genererar ofta mycket likes, klick och aktivitet. Följarna får en upplevd RELATION till influencern, som exploaterar känslor för att kunna sälja.

För när den falska emotionella anknytningen är upprättat, alltså TILLIT mellan influencer och följare, så kan också influencern enklare göra ”samarbeten” med kapitalistiska företag och säga att hon REKOMMENDERAR följarna att konsumera samma som henne själv. Följarna litar nu på influencern, eftersom de tror att de har en känslomässig relation med henne.

Detta är varufetischism, alltså att relationer är ekonomiska, inte sociala. Influencern gör allt med en ekonomisk agenda. Inget annat.

Sedan omskrivs influencerjobbet till entreprenörsskap, idén om den frigjorda och liberala kvinnan samt ”power”. Det är ”starka kvinnor”, som använder ”girl power”, urholkar feminismen genom att antyda att de nått framgång för att de är kompetenta och mäktiga. All kritik mot dessa ”samarbeten”, mot influencern, avfärdas som att man kritiserar KVINNOR bara för att det går bra för dem och de är framgångsrika i sin karriär. Att man är ”rädd” för starka kvinnor på internet.

Så är det inte. Kritiken kommer eftersom kvinnorna är individuella reklampelare för ett ekonomiskt system de i ena andetaget skyr, men i andra andetaget aktivt själva säljer och förstärker.

Orden ”power, styrka, stark” är något som ständigt återkommer. KONSUMTIONEN, KAPITALISMEN är ÄGANDET är vad som stärker dem, menar de alltså.

Ett annat exempel med en stor influencer som nu gör ett ”samarbete” med Telenor. Märk väl vad det är personen säljer. Det finns ingen vara eller tjänst iblandad här. Utan influencern säljer ju sig själva, som personer. Sin personlighet, sitt liv, sina kroppar. De säljer ”idén” om sig själva. Som en ”kändis” ungefär. Influencern som person ÄR alltså en VARA. Hon ÄR varan själv.

Slutligen vill jag säga. Detta bidrar till klyvningen av kvinnor. Olika dualiteter de måste förhålla sig till. Den privata vs. den offentliga sfären. Den professionella vs. den privata personen. Etc. Influencerjobbet har bidragit till att exploatera KVINNOR som människor, i kapitalismen.

Feminismen finns också i detta konsumtionssamhälle. Ibland är feminismen drivande av det. Medan feministiska rörelser arbetar för att förändra system, ägnar sig marknadsfeminismen åt att prioritera individer. Det menar Andi Zeisler i We Were Feminists Once: From Riot Grrrl to CoverGirl®, the Buying and Selling of a Political Movement.

Idag har en ny slags konsumtion med individer i fokus formats. Nu behöver inte längre företagen själva marknadsföra olika produkter till den stora massan, det sköter vi privatpersoner. Influencers i sociala medier påverkar individer, de påverkar miljontals människors inköp och konsumtionsmönster.

Kanske gör en Instagramprofil ett ”sponsrat samarbete” med en kapitalistisk jätte som H&M. En text till en bild på Instagram lyder: »Skor i sängen?! Ja det är sånt jag gör för att visa den här otroliga vårklänningen från h&m.«

En annan feministisk profil som mestadels ägnar sig åt hudvård, gör en avstickare i form av ett samarbete med ett underklädesföretag: »Alla med bröst, hör upp! Nöj dig inte med en slapp bh i fel storlek, dina bröst förtjänar bara det bästa.«

Förtjäna. Kapitalismens trogna följeslagare.

En tredje kvinna, världskändis och ofta uttrycksfull i sin HBTQ-support, gör betalda samarbeten med Calvin Klein och Huawei. Det känns som att man befinner sig i en parallell verklighet.

Kritik mot dessa ”samarbeten” (som egentligen bäst beskrivs som direktreklam) möts av kommentarer som att influencers också måste ha pengar och kunna leva på sitt yrke. Eller att de enbart får kritik för att de är framgångsrika kvinnor på internet.

Det är inte sant. Kritiken yttras eftersom de är individuella reklampelare för ett ekonomiskt system som de i ena andetaget skyr; i andra andetaget aktivt och medvetet själva säljer.

Det måtte vara kapitalismens största vinst. Enbart en destruktiv ideologi lyckas med bedriften att de människor som sitter fast i marknadsekonomins järngrepp själva upprätthåller och ibland rentav utvecklar och stärker systemet. Det är det som är nyliberalism, det handlar inte enbart om vad privatpersoner äger, utan att marknaden också äger privatpersoner.

Mycket av konsumtionen omskrivs till rent feministiska projekt. Det handlar om att kvinnor ska stärkas genom att ta hand om sig själva och att unna sig. Genom konsumtion stärks självkänslan, vilket verkar vara liberalfeminismens främsta politiska projekt; varje kvinnas egna val att känna sig nöjd med sin egen kropp.

Det feministiska målet handlar dock inte om att vara nöjd med sin kropp trots rådande samhällsideal, utan att ha fullkomlig rätt till sin kropp. Rättigheter kommer inte via skönhetsindustrier och marknadsekonomi.