Rörelse som motstånd

För sex år sedan skrev jag en bok, där jag bland annat diskuterade hur det framtida fascistiska samhället kommer att se ut.

De fascistiska inslagen i kapitalismen handlar ofta om att begränsa rörelse på olika sätt.

Man inför fler regler och förbud, nya lagar som begränsar hur och var människor får röra sig, man bygger murar och stärker nationsgränserna, och vi blir själva mer intresserade av att disciplinera kroppen genom till exempel skönhetsoperationer, träning, dieter m.m.

Och ja, de senaste åren har vi sett allt fler av dessa fascistiska inslag. Rasistiska visitationszoner, förbud mot att kränka eller sabotera för polismakten, klimataktivister har fått fängelsestraff för civil olydnad, övervakningskameror har satts upp runtom i städerna, polisen har våldsamt slagit ner Palestina-demonstranter, regeringen utreder angiverilagar, punkställen och socialistiska föreningar har blivit uthängda av nazister.

För att inte tala om hur människor begränsas röra sig mellan nationalstater – på grund av striktare migrationspolitik, högre murar och stängda gränser.

Vad gäller den egna kroppen, kanske det enklast exemplifieras med den virala videon av en mans absurda morgonrutiner, vilka enbart går ut på en slags självdisciplinering av kroppen som nyliberalt projekt – att “förfina” sig själv som ett enmansvarumärke. För honom handlar kroppen om estetik.

***

I kapitalismen tvingas vi separera kropp och sinne. Kroppen utnyttjas som ett arbetsredskap som ska generera vinst åt kapitalet, i lönearbete. Man säljer kroppen åtta, tio, femton timmar om dagen.

Vi är inte gjorda för den här typen av monotont kroppsarbete, med samma rörelser dag ut och dag in. Vi är gjorda för att upptäcka, leka, vandra – vara i rörelse.

Och den cartesianska filosofin som placerar “rationellt sinne” över köttslig kropp, kapar oss ytterligare från känslor och beröring. Att beröras betyder bokstavligen att sättas i rörelse (emotion = emovere från latinets “rörelse utåt”).

***

Den fascistiska kroppen är hållen, stilla, tvingad, tyst. Den är fogad, den tvingas foga sig till dessa förbud och lagar. Den är inte i rörelse.

Kapitalet och fascismen sätter upp gränser för fritt levande. Så att man inte ska kunna röra sig. Man är alltså begränsad på olika sätt.

Fascism är fogad begränsning. Gränser och kroppslig fångenskap.

Därför är rörelse verkligen ett motstånd mot fascism. Att känna, röra och ta plats är motstånd. Att använda sin kropp är motstånd. Antidisciplin är motstånd.

Att dansa, bada, tramsa. Att leka, klättra, kasta sig ut för en klippa. Att stå på händer, cykla, hoppa. Att demonstrera, skrika, förstöra kapitalets produktionsmedel. Att barrikadera ordningsmakten, blockera en väg, ta en främling i handen. Att kramas, ha sex, skratta.

Rörelse kommer i så många former, och om den fysiska rörelsen inte är möjlig – then move your mind.