Att dejta i kapitalismen – reifiering, transaktioner och marknadssexualitet
Kärlek, dejting, relationer och sex är inte frånkopplade kapitalismen, utan präglas i mångt och mycket av de fenomen eller principer som utgör det ekonomiska systemet: snabbt, tillgängligt, transaktionellt, varufierat, marknadiserat, begränsat och förtingligat.
Varufetischism
I kapitalismen är du som arbetskraft en vara, en vara bland andra varor. Det är en grundläggande princip i den marxistiska teorin.
Du anställs av en kapitalist på ett företag, och som en arbetare producerar du varor som har ett värde större än dig själv. Det är så kapitalisten gör profit. Det vill säga: du får en lön, men du producerar varje dag varor till ett mycket högre värde än ditt eget värde som arbetskraft.
Att du som arbetskraft i kapitalismen är en vara, gör att vi i kapitalismen faktiskt börjar se på varandra mer som varor. Som saker att äga, byta, sparka, anställa, exploatera. Kapitalismen manar oss att inte riktigt se på oss själva som människor – utan som arbetare (och en arbetare är en vara).
Detta kallas för varufetischism. Du börjar se på och värdera dig själv i termer av din ekonomiska produktivitet eller genom varorna du konsumerar. “Jag är en vara på arbetsmarknaden, jag är anställningsbar, jag säljer produkter (skapar vinster) åt ett företag, jag köper nya klädmärken, jag äger den senaste tekniken.”
Dessa tankar är ett uttryck för att du ser på dig själv mer som ett (ekonomiskt) objekt, snarare än ett (mänskligt) subjekt. Och det här “varufetischerade tänkandet” spiller sedan över i andra sfärer utanför arbetsmarknaden och konsumtionen, även de rent sociala och relationella. Som i dejtingkultur, sex och intima relationer.
Jag tror att det är svårt att verkligen se exakt hur varufetischerad och kommodifierad vår samtid är, men jag hoppas att kunna skänka lite ljus över fenomenet i denna text.
Reifiering
George Lukazs utvecklade Marx’ teorier om varufetischism och kallade det för reifikation. Reifikation (från latinets res, som betyder "sak") beskriver processen där människor och sociala relationer betraktas som objekt, istället för att att ses som föränderliga mänskliga konstruktioner och processer.
En synonym för reifikation är “förtingligande”. Det vill säga: vi ser tillslut även på andra människor som ting.
Relationerna präglas i mångt och mycket av den begreppsapparat som kapitalismen lärt oss att tänka utifrån:
Anställningsbar på arbetsmarknaden blir knullbar på dejtingmarknaden.
Att äga saker blir att äga en annan människa. “Jag äger din tid, kropp och sexualitet”. “Vi är gifta med varandra i ett juridiskt-ekonomiskt ägandeskap.”
Konsumentkulturen blir en rent transaktionell syn på dejting och relationer. “Jag förtjänar sex, jag köpte en drink”. “Jag ger dig X, och du ger mig Y.”
Att driva ett företag blir att driva en relation som ett litet företag. “Vi är ett team”. “Vi driver vår kärnfamilj på ett effektivt, välsmort sätt”.
Med det här synsättet blir mänskliga relationer ekonomiska, inte sociala. Men relationer är inte statiska varor man äger – relationer är sociala processer man gör!
***
Ett annat exempel är alla “kravlistor” på andra som människor sätter upp i sin dejting. Kravlistorna innehåller sällan sociala egenskaper, utan handlar mer om fysiska attribut eller vad personen äger, arbetar med eller tjänar.
Det kan låta ungefär: “Han ska vara mörkhårig, blåögd, ha en akademisk utbildning, arbeta som jurist/läkare/mäklare, han ska bo stort, han ska bekräfta vår relation genom gåvor, han ska ha ett sparkonto med åtminstone 30.000 kronor och han måste vara minst 180 centimeter lång.”
Det är inte att se medmänniskor som sociala, komplexa varelser. Utan det är ett sätt att se på människor som varor på en marknad. Som ting man kan köpa, äga, byta ut, sälja, värdera, bedöma, döma, förkasta.
Om vi inte aktivt motverkar det, eller åtminstone är medvetna om det, ingår vi i kapitalismen alltså snarare i en rad olika ekonomiska, förtingligade förbindelser mellan varandra. Konsekvensen blir givetvis att vi inte kan mötas och få en genuin kontakt.
Marknadssexualitet
Eva Illouz och Dana Kaplan har skrivit boken Vad är sexuellt kapital? där de visar just hur sexualiteten blivit sammanflätad med ekonomin i kapitalismen. De benämner det som en “nyliberal sexualitet”, som handlar om att finslipa sitt varumärke (däri sitt sexuella jag) för att bli mer anställningsbar och attraktiv i en kapitalistisk ekonomi.
Den nyliberala individen blir här ett “projekt” som ska optimeras genom träning, skönhetsoperationer, kläder och dejtingstrategier. Man investerar i sig själv som vara. De menar att "arbetare förväntas agera som enmansvarumärken”. Och att vara sexuellt frigjord blir ett sätt att skapa sin sexuella image, därigenom bli åtrådd och begärd och alltså mer attraktiv (anställningsbar).
Jag vill kalla det för marknadssexualitet. Det är att se på sexualiteten i sig själv som en vara som ska läggas ut på en marknad (med konkurrens) för att säljas och köpas. Sexualiteten, varan, jämförs med andra varor.
Jag ser det hela tiden i dejtingprogram och i den allmänna samhällsdiskursen i hur människor värderar andra människor. “Han är en 7:a, hon är 5:a, hon är över min klass, han är out of my league.” Människor tycks alltså ha ett konkret ekonomiskt värde, som placerar dom i en rangordning. Vi verkar ha köpt premissen att människor är olika mycket värda beroende på deras yttre.
Hur många memes har vi inte sett där man frågar sig hur “den här vackra personen kan vara med den här fula personen”? Hur många gånger har vi inte hört “han måste ha mycket pengar, om hon är med honom som är så ful”?
För mig är det groteskt bevis på att våra kroppar och utseenden blivit just varor på en marknad. Vi har anammat en kapitalistisk marknadssexualitet, där sexualiteten blivit en ekonomisk resurs att använda/utnyttja/sälja.
Brådskande kultur
Ett annat exempel på hur kapitalismens logiker trängt sig in i dejtingen är hur snabbt allt förväntas gå. På engelska kallas det för “urgency culture”. Vi kan kalla det för “brådskande kultur”.
För är det något som kapitalistisk ekonomi lärt oss så är det hur jävla bråttom det är. Från ax till limpa, från bomullsplanta till färdig t-shirt på H&M, från Shein i Asien till din brevlåda i Sverige, från idé till färdig produkt, från beställning till leverans.
Allt ska gå snabbt, och framförallt ska allt alltid vara tillgängligt. Dygnet runt, när som helst, överallt. Därför är också vår sexualitet, om vi nu går med på premissen att den förvandlats till en vara, något som ska tillgängliggöras för andras begär. Den ska gå att klicka hem, närsomhelst.
Jag tycker mig se detta enklast genom att man hela tiden får frågor om att träffas nu direkt. Vill du träffa en främmande människa, just precis nu? Utan att ibland ha utbytt så mycket som hälsningsfraser. När man meddelar att det inte är intressant, utan att man behöver mer kontakt och tid innan man vill träffas, så har personen redan gått vidare till nästa på tur. I den brådskande kulturen är tålamodet noll.
Är man inte tillgängliggjord, existerar man inte för att stilla ett akut begär, så är man inte heller intressant. Det för mig är en symbol för den brådskande kultur som råder på en varuiferad dejtingmarknad.
Transaktionella utbyten
Dessutom har kapitalismens transaktionella syn vävts in i dejtingkulturen. Man förväntas liksom få människor i något slags transaktionellt utbyte. ”Om jag ger X kan jag få Y”.
Det transaktionella tänkandet präglar alla. Ett klassiskt, tydligt exempel är att heteromän (i vissa sociala och kulturella kretsar) i dejting- och krogsammanhang förväntas köpa drinkar till kvinnor, som då i sin tur förväntas ge någonting tillbaka – sex. Ett slags osynligt transaktionellt (ekonomiskt) kontrakt som både män och kvinnor tycks ha skrivit under.
Ytterligare ett exempel på transaktionellt tänkande, som inte härrör ur någon traditionell dejtingkultur, utan som har utkristalliserats de senaste åren, är mäns kommunikativa strategier.
Det transaktionella tänkandet är till exempel så här: ”Om jag är inställsam på det här sättet kan jag få någonting tillbaka” (vilket oftast handlar om sex). Det går alltså ut på att finkalibrera sin personlighet/sexualitet (varan) för att öka chanserna att just den som vara blir “köpt” på marknaden.
De som forskar inom maskulinitetsstudier kallar det för ”hybridmaskulinitet”, där (somliga) heterosexuella män lärt sig att machokultur och hypermaskulinitet generellt inte längre är gångbart. Istället har de på ett rent rationellt plan lärt sig att de har större chanser till dessa transaktionella utbyten om de anammar en lite mer “mjuk” approach. De vill dock bibehålla känslan av styrka, och blandar därför mjukhet (emotionell öppenhet, sårbarhet, bra kommunikation) med hårdhet (t.ex. muskler, träning, sexuell dominans) i vad som kallas “soft toughness”.
Något de alltså – medvetet eller omedvetet – lärt sig att använda som strategi, och som i slutändan enbart förstärker en maktobalans eftersom det är falskt pålagt.
Att det är pålagt märks först ibland när transaktionen inte längre är aktuell, när det blir tydligt att den där goda kommunikationen och öppenheten enbart tycks ha varit en strategisk inställsamhet.
Som en vän uttryckte det: ”De stoppar in en snäll för att få ut en fitta”. När transaktionen är fullbordad, eller när de inser att det inte kommer att bli någon (sexuell) transaktion, förändras drastiskt vad de ”stoppar in”. Personen ter sig nästan personlighetsförändrad. Den gick från 100 till 0, från engagerad i dig, snabbt vidare till nästa transaktion.
Begränsning
Kapitalismen älskar gränser. Gränser för levandet, nationsgränser, gränser och regler för vad man får och inte får göra. Kapitalismens själva uppkomst bestod i att inhängna människor (samt mark och resurser), för att tvinga dem i lönearbete. I kapitalismen är man ständigt begränsad och gränssatt på olika sätt.
I dejtingvärlden syns denna begränsning i hur vi satt upp gränser för relationernas former, men även för människornas personligheter.
Först förväntas man sammanfatta hela sin personlighet, men också ens begär och drömmar, i en kort biografi på en app. Därefter ska en motpart tolka informationen.
Jag tror att kvinnor generellt mer sällan tolkas som hela, fullständiga subjekt i allmänhet, och i synnerhet gäller detta i dejtingvärlden. En kvinna tolkas ofta utifrån färdiga roller eller karikatyrmässiga schabloner: Mor/Hora, Madonna/Hora, Flickvänsmaterial/Sexobjekt, Familjetjej/Festtjej, From/Slampig. Alla dessa schabloner appliceras på henne. Hon är antingen det ena eller det andra. Ingen av de här schablonerna innehåller “intelligent”, ska understrykas. Män tolkas ibland också utifrån dessa schabloner, men mer sällan, är mina fem cent.
En kvinna i 50-årsåldern sa i en video på Instagram: “Vid vilken ålder jag blev osynlig som kvinna? Frågan är snarare när jag någonsin blev sedd som en fullständig och hel person.”
Sedan ska två parter försöka skapa en relation. Men även här appliceras en begränsande syn: Knulkompis/Parrelation. Friends with benefits/Monogam institution. Det här är ett begränsande sätt att se på relationer, vilket också begränsar vilken kontakt vi kan skapa med andra människor.
Vad jag tycker är tydligt är hur man vill separera de sociala, sexuella, emotionella och intellektuella sfärerna från varandra. Om en relation ska ha en “sexuell prägel”, verkar dejtingmarknaden generellt inte tillåta resterande sfärer att vara inkorporerade i denna relation. Det tycks enbart vara vid en så kallad “kärleksrelation” som samtliga sfärer får existera samtidigt, och där parterna får existera som fullständiga subjekt. Annars är relationerna begränsande och begränsade och människorna i dom delvis objektifierade eller varufierade redan från start.
Avslutning
Aleksandra Kollontaj skriver: ”Människorna är maktlösa när det gäller att fritt förändra formerna för den sociala samlevnaden, eftersom dessa former är en logisk följd av de omgivande ekonomiska produktionsförhållandena.”
Vi är alltid påverkade av vårt ekonomiska samhällssystem, in på abstrakt mikronivå. Det gäller även relationsskapandet. Men vi ska inte glömma att vi också är drivkraften som kan förändra det. Vi har agens, egenmakt och kan förändra våra villkor och förutsättningar – just här, just nu.
Saker jag själv istället medvetet försöker guidas av i dejting: intuition/magkänsla, erotisk/sexuell kemi, helhetskänsla, nyfikenhet, öppenhet.
Jag försöker stå emot både anpassningen till och härdandet i den här brutala dejtingvärlden där många människor behandlar varandra, och sorgligt nog sig själva, som utbytbara varor på en marknad.
Läslista:
Aleksandra Kollontaj Kvinnan och familjen (1908)
Aleksandra Kollontaj Kärlekens frukt (1923)
Kaplan och Illouz Vad är sexuellt kapital? (2022)
Eva Illouz Därför gör kärlek ont: En sociologisk förklaring (2016)
Georg Lukács’ Historia och klassmedvetande (1923)
