Förluster i välfärden – när högern påstår sig värna den välfärd de själva raserat
Regeringen proklamerade i somras att det kommer saknas 90 miljarder i välfärden fram till år 2026. Det förväntas fortsätta år efter år. “Detta kommer att kräva tydliga prioriteringar”, sa den socialdemokratiska finansministern Magdalena Andersson.
1980-talet och läget trettio år senare
1980 var Sverige världens mest jämlika land, men sedan dess har vi fått allt större klassklyftor. Sverige är nu det OECD-land där de ekonomiska klyftorna mellan rika och fattiga ökar snabbast.
Det som har hänt är att den absoluta eliten fått extremt mycket mer, medan alla vi andra står kvar. De rika (10 %) blir rikare, och de fattiga (50 %) fattigare. Överklassen får allt mer, arbetarklassen får allt mindre.
En VD i ett stort industribolag tjänar idag 55 gånger så mycket som en industriarbetare. 1980 var det 4,9 gånger så mycket.
På 20 år har antalet miljardärer i Sverige ökat med 400 %. Det finns bara två länder i Europa som har fler dollarmiljardärer än Sverige. Det är Schweiz och Cypern. 2018 hade Sverige 191 st. miljardärer, en ökning med 11 % sedan 2017.
Hur kommer det sig att man kan bli så extremt rik i Sverige? Arv och kapital.
Många miljardärer är miljardärer på grund av arv. De ärver rikedomen. H&Ms ägare Johan Persson sätter nu sonen, som redan är VD, Karl-Johan Persson även som ordförande. “Det är en naturlig förändring”, säger Johan. Nepotism, och inget annat.
I Sveriges ekonomiska topp fick 1000 personer drygt 50 miljarder kronor 2018, i synnerhet handlar det om kapitalvinster. Det är nästan en fördubbling sedan finanskrisen 2008.
“Under de senaste decennierna har de som har störst inkomster dragit ifrån resten av befolkningen. En viktig förklaring till detta verkar vara att kapitalinkomsterna blivit större och mer koncentrerade till toppen av fördelningen. Den statistik som finns tillgänglig över förmögenhetsfördelningen visar att förmögenheterna i toppen ökat stort och att de absolut rikaste dragit ifrån”, skriver LO.
Inkomstskillnaderna i Sverige är nu de största på flera decennier. Det beror alltså främst på ökade kapitalvinster för dem med allra högst inkomst.
Kapitalvinster är t.ex. vinster på husförsäljningar eller finansiella kapitalvinster (alltså avkastning på värdepapper, aktieförsäljning m.m.). Mellan 1995 och 2016 ökade den genomsnittliga kapitalinkomsten med 500 %.
Många är övertygade om att Sverige har ett “extremt högt skattetryck”. Det är tyvärr inte sant att vi har ett högt skattetryck. För det första har skattekvoten haft en nedåtgående kurva sedan 1990-talet. 1991 låg skattekvoten på 49,5 %. 2018 hade vi en skattekvot på 43,5 %.
För det andra har Sverige Europas 10:e lägsta bolagsskatt. Över oss ligger några skatteparadis och ett par östeuropeiska länder. Bolagsskatten har gått från 50 % på 1980-talet till 22 % idag.
Alliansens splittrande skattepolitik (2006-2014) som får klyftorna att skena
Det har skett oerhört stora förändringar i vårt skattesystem de senaste 13-14 åren. Sverige är nu det land inom EU:s kärnländer som har det minst omfördelande skattesystemet.
Detta är i synnerhet något som härrör från regeringen Reinfeldts skattepolitik 2006 till 2014.
Här är Alliansens skattepolitik i korthet:
Alliansen sänkte den generella skattekvoten under 2006 till 2014 från 45.9 % till 42,5 %. Se vad som händer år 2006, i diagrammet med skattekvoten ovan.
Alliansen genomförde de största jobbskatteavdragen i modern tid. Regeringen Reinfeldt ville att det skulle “löna sig att arbeta”. Jobbskatteavdraget kostar mer för varje år som går. 2014 hade Sverige 100 miljarder mindre att röra sig med, på grund av jobbskatteavdraget. 100 miljarder är mer än en niondel av hela Sveriges statsbudget.
Alliansen slopade förmögenhetsskatten 2007.
ROT- och RUT-bidrag, som främst nyttjas av överklassen, infördes av Alliansen 2007.
Alliansen införde en kommunal fastighetsavgift istället för en statlig fastighetsskatt.
Alliansen gav stora sänkningar i beskattningen av fåmansbolag, enligt de s.k. 3:12-reglerna.
Totalt genomfördes skattesänkningar på drygt 140 miljarder kronor. 140 miljarder! Som tidigare gick till oss, till skattebetalare, till arbetare, till vårdpersonal, till skolelever. Till våra skolor och sjukhus, till våra investeringar för framtiden.
Reinfeldt och co sa att deras politik skulle ge mest till låg- och medelinkomsttagare. Men det är helt enkelt en lögn. Alliansens politik gjorde att de rika fick 25 gånger mer än de fattiga. Det visar Katalys analys från 2014.
Facklig anslutning
Förutom att förändra hela skattesystemet hade Alliansen någonting annat i sikte: Facken. De vet att facken är arbetarnas främsta maktmedel. Den enda metod där arbetarklassen har en chans att kräva skäliga villkor, löner och rättigheter.
Alliansen höjde avgifterna till a-kassan med 500 % i tre steg. Det gjorde att rekordmånga gick ur a-kassan, och då stod utan ersättning om de blev arbetslösa. Facken sammanlagt förlorade 245 000 medlemmar 2007 och 2008, varav 181 000 enbart under 2007.
Dessutom ändrade Alliansen regelverken. Det blev allt svårare att få rätt till ersättningarna.
Tillsist sänkte de själva ersättningarna. 400 000 medlemmar föll bort från a-kassan 2007-2008. De fackligt anslutna var på den lägsta nivån sedan början av 1970-talet.
Förluster i välfärden
Alliansen ville absolut att kapitalister, superrika och investerare skulle kunna driva välfärdsinstitutioner som företag. Alltså började privata företag köpa sjukhus och skolor, strunta i kvaliteten och stagnera lönerna för att sedan sälja ut och göra vinst.
Förluster i välfärden kallas det!
Istället för att pengarna som hör till en skola återinvesteras i lärarna, eleverna och utbildningen, så plockar nu privata företag och enskilda kapitalister dessa vinster i egen ficka.
Frågan om vinster i välfärden har funnits sedan 1980-talet, då var det borgerliga politiker som 1984 ville att privata aktörer skulle få verka inom skattefinansierad barnomsorg. Men riksdagen sa nej.
Så fort borgarna fick makten 1992 avskaffades lagen emot vinster i välfärden och skiten var igång.
Serie: Max Gustafson
Frågan om vinster i välfärden blossade upp igen i samband med Caremaskandalen 2011, där människor vid äldreboenden utsattes för vanvård, samtidigt som det privata företaget gjorde en kraftig vinstökning.
Sverige har världens mest avreglerade skolmarknad. Sverige är ensamt land i världen (!) med att tillåta vinstdrivna skolor i välfärden.
2016 avskaffade Chile möjligheten för skolor som får offentliga medel att samtidigt dela ut vinst till ägarna.
Danmark, Norge, Holland och England har friskolor, men vinster är förbjudna eller hårt reglerade.
Kalifornien totalförbjöd vinstdrivna friskolor 2018. Det skedde på grund av att vinstdrivande skolor genererat stora vinster till ägarna, på bekostnad av lärartätheten och kvaliteten på utbildningen. Lärare hade pressats att höja betygen för att slutexaminera fler elever.
Svenska Academedia och Internationella engelska skolan (IES) gjorde vinster på en halv miljard 2019.
Cecilia Marlow som är t.f. vd för IES säger: “Vi börjar närma oss våra finansiella mål”. Enligt Marlow är skälet till vinsterna bland annat att företagen “fått högre skolpeng från kommunerna, samt att lärarlönerna inte ökar lika mycket som förut”.
Några konkreta effekter av ekonomisk ojämlikhet
Ett rättvist samhälle måste ha en omfördelande skattepolitik. Samhället måste kompensera för ojämlika förutsättningar. Annars ökar klassklyftorna.
I Kommunals rapport Skatteväxling för välfärden, skriver de om effekter ojämlikhet har på människors hälsa, möjligheter och livsvillkor. Åtskilliga forskare visar på tydliga samband mellan ojämlikhet och en rad samhällsproblem.
Figur från Kommunals rapport, 2019.
Jag sammanfattar deras text:
Ojämlikhet är dåligt för tilliten människor emellan, vi känner mindre tillit till varandra
Ojämlikhet är dåligt för människors hälsa och livslängd, människor blir sjukare och lever kortare
Ojämlikhet leder till ökad brottslighet
Ojämlikhet bidrar till en brist på social sammanhållning
Ojämlikhet är dåligt för den ekonomiska tillväxten, jämlika samhällen har en mer hållbar tillväxt
Ojämlikhet försämrar demokratin, det gör att populistiska partier som ifrågasätter demokratin får fäste, de med lägst inkomster saknar inflytande på politiska beslut
År 2020 och Moderaterna tycker att välfärden fungerar dåligt
Alliansen bröt sönder den svenska välfärden. Vårt samhällssystem. De drog undan mattan för majoriteten av arbetarklassen. Genom massiva skattesänkningar och genom att attackera facken, gjorde regeringen Reinfeldt att de ekonomiska klyftorna skenade.
Men nu är Moderaterna missnöjda. I januari 2020 stod deras ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson och beklagade sig över hur dåligt välfärden går.
Moderaterna föreslår därför ett “räddningspaket för välfärd och trygghet”. De vill att regeringen (S, MP, C, L) ska skjuta till 3 miljarder till välfärden, som går på knäna. “Det är vårt kärnuppdrag”, säger Svantesson i riksdagens pressrum.
Bland annat finansierar Moderaterna satsningen med att dra ner på biståndet med 16 miljarder till människor i nöd. Dessutom vill de stoppa byggsubventioner för 600 miljoner.
Så först sänker Moderaterna skatterna med 140 miljarder och stoppar vinster i kapitalisternas fickor…
…sedan vill de finansiera “satsningar” (3 miljarder, en skymf!) genom att ge mindre resurser till människor på flykt och i krig, samt mindre till arbetande och studerande människor i Sverige som behöver den grundläggande mänskliga rättigheten som bostad är. Det är så att man baxnar.
Det går verkligen över mitt förstånd hur någon, förutom de i den (omoraliska, omedmänskliga och giriga) ekonomiska makteliten, kan rösta på Moderaterna. Det mest sluga parti vi har.
Genom att söndra och härska, alltså splittra grupper av människor och ställa deras intressen emot varandra, banade Reinfeldt bokstavligen vägen för Jimmie Åkesson, rasismens och fascismens framväxt.
Hur vi skrapar ihop 90 miljarder till 2026
Okej, bilden klarnar. Sverige hör till de få länder inom OECD som varken har förmögenhetsskatt, arvsskatt, gåvoskatt eller en fastighetsskatt som är kopplad till fastighetens värde.
Med facit i hand är det lätt att se varför de rika blivit ännu rikare. Hela skattesystemet är utformat för att gynna dem.
Så, hur hittar vi 90 miljarder till 2026? Enkelt!
Låt oss gå på skattjakt:
Om vi återinför förmögenhetsskatten räknar man med att dra in ungefär 8 miljarder till statskassan per år. 8 miljarder.
ROT- och RUT-bidrag, som främst nyttjas av överklassen, kostar statskassan ca 15 miljarder varje år. 9,25 miljarder kronor respektive 4,63 miljarder kronor 2017. 15 miljarder.
Värnskatten, en extraskatt för de superrika, togs bort 1 januari 2020. 50 toppdirektörer som ingår i Sveriges ekonomiska maktelit får nu 67 000 kr i skattesänkning. Varje månad. Värnskatten drog in 6 miljarder till statskassan år 2018. 6 miljarder.
I Sverige beräknas de rikaste privatpersonerna ha cirka 500 miljarder kronor i skatteparadis, det gör att 7 miljarder kronor undanhålls i skatt. Om vi lägger till svenska bolag, beräknas att ungefär 46 miljarder undanhålls i skatt varje år. 46 miljarder.
Vård, skola och omsorg är nu en mångmiljardindustri. 2017 omsatte de 164 miljarder kronor, och tog ut en vinst på 12,5 miljarder före skatt. Det är alltså 12,5 miljarder som borde återinvesteras i välfärden, men som nu hamnar hos riskkapitalister. 12,5 miljarder.
Arvs- och gåvoskatten avskaffades 2005, vilket gör Sverige unikt. Nästan alla OECD-länder beskattar arv. Om vi hade haft en platt skatt på 5 % på arv över 2 miljoner skulle det ge statskassan ungefär 7 miljarder per år. 7 miljarder.
Fastighetsskatten som avskaffades 2008 gjorde att den som äger en villa för 1,2 miljoner betalar lika mycket som den som har en villa för 10 miljoner. Om vi hade infört en progressiv fastighetsskatt för villor och bostadsrätter (med begränsningsregler för att inte drabba fastighetsägare med en låg inkomst), skulle vi få in ungefär 16-18 miljarder per år till statskassan. 16 miljarder.
Det som främst gjort att skattekvoten sjunkit så mycket, är de många jobbskatteavdragen som införts. Sex stycken sedan 2006. Det innebär ungefär 130 miljarder mindre enbart 2019. 130 miljarder.
Det blir 240 miljarder kronor som hade kunnat stanna i välfärden
Allt som allt blir detta 240 miljarder kronor. 240 miljarder som hade kunnat finnas i vår statskassa, per år, varje år. De rika hade fortfarande varit rika. Vi hade bara haft ett mer jämlikt samhälle.
All forskning visar att jämlika samhällen är bättre – för alla.
Beräkningar har visat att om vi hade haft samma skattekvot idag som år 1999 (49,5 %), skulle Sverige haft 240 miljarder mer i skatteintäkter varje år.
Det finns flera skäl till att beräkningarna i skattjakten ovan inte är exakta. Med tanke på att de rika blir rikare, kan man ana att riskkapitalisterna gjorde en ännu större vinst 2019 än 2017. Samma gäller värnskatten, som hade fortsatt att öka eftersom de rika bara blir rikare.
Sedan har jag uteslutit vissa saker, t.ex. ränteavdragen (visst är det så bisarrt att alla ekonomiska fördelningsmetoder för de rika kallas för avdrag istället för bidrag!) där de rikaste i Sverige varje år får tillbaka 32 miljarder. Så 240 miljarder skulle jag säga är väldigt lågt räknat.
Men det ger absolut en fingervisning till två saker:
A) Att pengarna finns
B) Var pengarna finns
Sveriges statsfinanser är starka. Vi har en rekordlåg statsskuld, lägre än EU-snittet. Ändå amorterade staten 149 miljarder på statsskulden 2019.
“Detta kommer att kräva tydliga prioriteringar”, sa finansminister Magdalena Andersson, när hon pratade om de 90 miljarder som kommer saknas fram till 2026.
Ja, det kräver prioriteringar. Prioritera nu rättvist. Ökade inkomstklyftor är orsakat av politiska beslut. Och med hjälp av politiska beslut kan vi minska de ekonomiska klyftorna igen.
Slopandet av värnskatten var det främsta av Liberalernas krav i januariförhandlingarna. Nyamko Sabuni (L) själv får över 40 000 kr mer varje år. En reporter frågar henne: "Vad ska du göra för pengarna?"
– Självklart, det är mycket pengar. Viktigt är nog att vi konsumerar, ju mer vi kan konsumera desto bättre för landet, säger Nyamko Sabuni.
OK, BOOMER.
Läslista
“Tre sätt att finansiera välfärden”, av Katalys
“Skatteväxling för välfärden”, av Kommunal
“Kapitalet, överheten och alla vi andra” av Göran Therborn (2018)
“Reinfeldtkoden – den ädla konsten att rasera den svenska modellen” (2014) av Daniel Suhonen m.fl.
