Mörk materia: Nationalismens och kristenhetens gemensamma universum

NationalismKristenhetenMarxism
Skrivet av Michaela

Som barn fick jag veta att det fanns två typer av människor: de som kom till himlen och de som kom till helvetet. Det skapade en tunn, genomskinlig men ändå synlig, fernissa på helvetesmänniskorna.

Att separera dom från vi – att alienera människan

Jag tänkte att de där helvetesmänniskorna som inte tror på Gud, Jesus och Den Helige Ande inte följer med mig till himlen. Antingen behöver jag omvandla dem (från fel till rätt), omforma dem och stöpa dem i min form, annars är det ingen idé att jag engagerar mig i en relation. Dödfött.

Alienationen klev in och tog besittning tidigt i min barndoms kropp. Jag kände mig separerad från andra människor. Kropparna fick tydliga färger. De kristna var ljusare, ett kroppsligt sken av vitt ljus. De icke-troende kompisarna var lite mörkare, plattare, det kändes inte lika rätt att umgås.

Kristen teologi och separationen av människor hade satt sig i min magkänsla och intuition. Jag tänkte att de icke-troende alldeles säkert oftare gör dumma saker och har “onda” tankar. De felade mer, hade mer inneboende synd. Jag visste att vår vänskap inte var evig. När vi dog, föll dom. Medan jag skulle ryckas upp till evigt liv. Vi kristna, vi levde rätt.

Sedan tänkte jag på mina egna, mörka tankar. Tänk om jag var en helvetesmänniska. Tänk om jag skulle falla för Djävulen, ner i mörkret, jag med.

Entry of the Crusaders into Constantinople av Doré.

Entry of the Crusaders into Constantinople av Doré.

Kosmologisk dualism och uppdelningen av anden och kroppen

Polarisering (dualism), homogenisering (människosortering) och monokultur är tre integrerade koncept i den kristna religionen och den kristna överheten. Det kommer bli tydligt i denna text.

I den kristna teologin sker en konstant växelverkan mellan dualismer. Himmel eller helvete. Ondska eller godhet. Ande eller materia. Mörker eller ljus. Rätt eller fel. Antingen-eller. Svart-vitt.

Att hela tillvaron består av motsatsförhållanden heter kosmologisk dualism, och kan härledas hela vägen till fornirakisk religion och Zarathustra (1000 f.Kr.). Denna filosofiska idévärld har sedan plockats upp, förändrats och förstärkts omvartannat.

Nyplatonismen har i hög grad påverkat kristen filosofi. Här talar man om Det ena. Det ena är en alltigenom god, och själslig, varelse. Det ena är alltså inte kropp, materia, hudlager, händer, känslor. Nej, Det ena är sinnevärlden. En filosofi utvecklad från Platons (428-348 f. Kr.) idévärld.

Det ena är det goda. Det onda är materien. Augustinus (354-430 e. Kr.) ersatte sedan Det ena med Gud. Om det onda är materien, blir således det onda människan själv.

Materien kring solsystemet är nästan osynlig. Solen är stjärna omgiven om materia som cirkulerar, som en vortex. Det var Descartes (1596-1650) vortexteori. Därur utmynnar Descartes filosofi i en kosmologisk dualism. Descartes menade att det finns två skilda delar i en människokropp – olika substanser – som är alldeles motsatta.

Tänkande substans och utsträckt substans. Som ande och materia. Själslig och kroppslig.

Detta är levande i den kristna teologin, som tydligt separerar ande (sinne) och kött (kropp). Man ska finnas i sinnet, inte känna i köttet. En, rent psykologiskt, livsfarlig idé.

Kristendomen uppmuntrar alltså människor att inte känna efter och att inte lita på sina känslor. Känslor kan bedra, driva människor till synd via Satan, menar de. Människan ska enbart “finnas i anden”, vilket gör att den kristna människan alieneras från sig själv och sitt inre. Detta skapar ofta långvariga psykologiska problem för de som fostrats i kristen teologi.

Helvetesmänniskor är mer kött och materia. Ondskan i världen beror på de onda människorna själv, de människor som vänt sitt ansikte från Gud. Helvetesmänniskorna skapar världens ondska. Fernissan blir tätare.

Den kristna varianten av den nyplatonistiska filosofin kallades senare för “christoplatonism” av en amerikansk pastor. Han har en rad olika “kamper” på sitt CV: det kanske främsta är hans ivriga abortmotstånd.

Rädslor för olikheter och monokulturell homogenisering

Feuerbach, den filosof som inspirerade Marx’ religionskritik, skrev att Gud är antitesen till människan. Gud är allt vad en människa inte är – en människa är allt var Gud inte är. Så beskriver Feuerbach den kristna idévärlden i The Essence of Christianity.

Han fortsätter: “Gud är oändlig, människan är ändlig. Gud är evig, människan är tillfällig. Gud är allsmäktig, människan är svag. Gud är helig, människan syndare. Gud och människan är extremer: Gud är den absolut positiva, människan är den absolut negativa.”

Motsatsförhållanden, Gud är allt människan inte är. Och eftersom Gud skapade en man (Adam), och ur mannen skapades en kvinna (Eva) gör detta kvinnan underställd i två led: Under Gud och under mannen. I kristendomen görs kvinnan, i denna process, till konstitutionellt svag och dubbelt underställd.

Häxor var De Andra kvinnorna. De köttsliga, mörka kvinnorna. Kvinnorna anklagades av kristenheten för att samröre med Satan. Häxor är mörk materia. I den kristna västvärlden såg kyrkan till att bränna tiotusentals kvinnor på bål.

Senare, under början av 1800-talet, byggdes en ny ideologisk familjestruktur upp via kristen och klassisk särartsfilosofi (kvinnor och män är biologiska – därmed sociala och kulturella – motsatser). Om detta skriver Karin Johannisson i Den mörka kontinenten: kvinnan, medicinen och fin-de-siclé.

Mariadyrkan fördjupades, idéerna om den kvinnliga dualismen (Madonna och Hora) cementerades.

Häxprocess vittnar om något mer komplext än en häxjakt. Det är en process med tusenåriga rötter. Det är ingen tillfällig eller slumpmässig jakt. Utan en process av homogenisering och människosortering.

Witches going to their Sabbath (1878) av Falero

Witches going to their Sabbath (1878) av Falero

Men separationen av människor är inte alls enbart koncentrerad vid kön, utan vid all typ av människosortering. Allt utanför den kristna, vita överheten sorteras bort. Västvärlden har länge velat kontrollera och sortera upplevt (inbillat) kaos.

De kolonialistiskt motiverade korstågen, som orsakade hundratusentals människors död, var krig auktoriserade av kyrkan. De europeiska korståget, ledda av kristenheten, riktades mot människor man upplevde (inbillade) sig var den katolska kyrkans fiender.

Upplevda hot, och inbillat kaos, hör till den kristna västvärldens vanliga rädslor. Icke-kristna saknar känsla för sunt förnuft och moral, menar man. Du vet, helvetesmänniskorna. Murar har rests, korståg utförts, kvinnor bränts eller spärrats in.

Processen som alltid är igång inom kristenheten är total homogenisering. Det sker genom en polarisering. Vi mot dom. Ljus mot mörker. Himmel mot helvete. En kosmologisk dualism.

Nationalismen och kristenheten hör ihop

Parallellt odlas en föreställning om en gemensam, dåtida kultur. En föreställning att enas kring i detta samtida heterogena och mer mångkulturella tidevarv.

Bland Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna är stödet för kristendomen starkt. I en undersökning gällande normer stod 86 % av Kristdemokraterna och 83 % av Sverigedemokraterna bakom uttalandet: ”I Sverige gäller religionsfrihet, men det får inte råda någon tvekan om att vi är kristet land och att kristendomen är normen”.

Det är nästan alla. Minst höll vänsterpartister med om detta uttalande.

I USA kan man finna liknande ordningar där nationalismen slår följe med kristenheten. USA är ett nybyggarland där kristenheten söndrat och härskat den korta tid de ockuperat marken. Trump har rekordstort stöd bland vita, kristna evangelister i USA. Evangelisterna är ungefär som våra svenska frikyrkliga, karismatiska rörelser.

I Sverige letar nationalisterna tecken och spår långt bak i tiden. Inte så långt bak i tiden som när Sverige hade asatro, var hedniskt och så. Nej, nej. Inte till svenska faktiska rötter, utan till rötter som passar nationalismens agenda: kristendomen.

Sverigedemokraterna menar att just kristendomen hör ihop med svensk kultur. SD har fel är när de säger att Sverige hör ihop med kristendomen. Det är nationalismen som hör ihop med kristendomen. Det har den alltid gjort.

Nationalismen och kristenheten har inte svårt att hitta gemensam värdegrund: auktoritet, vetenskapsförakt, homogenisering (“renodling”), ledarskap/prästerskap, manlig hegemoni, traditioner/ritualer, särarts-och essentialistisk filosofi, monokultur och våld som maktutövning.

Sedan har de såklart sexualmoralistiska och socialt regredierande ståndpunkter gemensamt, som abortmotstånd och homofobi.

Charlotte Hyltén-Cavallius skriver i Älskade museum: “Staten bör enligt extrema nationalismer implementera en politik som för intern homogenisering i syfte att skapa ett monokulturellt samhälle. Homogenisering handlar om en människosortering där vissa människor per automatik anses tillhöra nationen och inkluderas medan andra ska assimileras eller repatrieras dit de anses höra hemma.”

Religiösa institutioner har en viktig särställning inom nationalismen. Framförallt äktenskapet, som även legitimerar den kapitalistiska ekonomiska ordningen med kvinnor i social reproduktion och män i produktion. Äktenskapet bidrar till att upprätthålla “ordning och reda”, traditionella könsroller, kvinnor som fogar sig och män som arbetar.

Tydligt är att religiösa doktriner och institutioner är mänskliga konstruktioner, som inte ligger i den fria människans intressen. Marx skrev: “Lagarna, moralen och religionen är för honom lika många borgerliga fördomar, bakom vilka lika många borgerliga intressen döljer sig.”

Francis Borgia Helping a Dying Impenitent (1788) av Goya

Francis Borgia Helping a Dying Impenitent (1788) av Goya

Sociala regler och normer för att förhindra upplevt “kaos”

I Sverigedemokraternas principprogram finns många skrivelser om den kristna religionen, de menar att "kristendomen är intimt sammanvävd med den svenska kulturen och identiteten”.

För nationalismen är kristendomen en fundamental ideologisk bas, som beskriver deras politiska agenda. I samma dokument avfärdar Sverigedemokraterna samtidigt religionen islam, och menar att islam inte kan samexistera med den svenska och västerländska kulturen (!). Kristenheten har alltid ägnat sig åt att förtrycka, mörda, spärra in och förbjuda de andra abrahamistiska världsreligionerna.

I USA tror många karismatiska kristna att Trump är Guds sändebud, nerstigen som ett tecken i den sista tiden. Apokalypsen, armageddon, är nu nära. 4 av 10 amerikaner tror att vi just nu lever i den sista tiden.

Det gjorde jag också när jag var barn. Eskatologi heter det. Överallt finner man tecken på att man lever i den sista tiden. Det bidrar dels till dödsångest och dels till upplevelser av meningslöshet. Varför bry sig om det på Jorden, om man ändå snart ska dö och få ett evigt liv i himlen. Varför bry sig om vad som händer här? Imorgon kanske det är över.

Det menade Lenin låg i de härskande klassernas intresse: Att ingjuta religiös övertygelse i folket, för att legitimera den nuvarande samhällsordningen. Vem bryr sig om låt säga kapitalismen, när de blivit utlovade i ett paradis i himlen? Löften om efterlivet, får människor att acceptera orättvisor i detta, menade han.

En anhängare till Sverigedemokraterna kommenterar på ett av partiets facebookinlägg om att kristendomen ska “respekteras i skolan”: “Min tes är att när samhället var nära förankrat i en statskyrka, fanns det sociala regler som många inte bröt, men med ett sekulariserat samhälle utan samma naturliga regler blir helt klart det ett hårdare samhällsklimat.”

Så brukar det låta från nationalister, kristna och konservativa. Upplevt (inbillat) kaos.

Ebba Busch Thor talar ofta om “upplösningen av normer”. Upplösningen av normer är alltså upplösningen av konservativa, traditionella, förtryckande könsroller. Men även upplösningen av den “renodlade svenska etniciteten”.

Lagen gäller inte ledarskapet eller prästerskapet

Andemeningen är att utan kristendomen saknar samhället “naturliga regler”, d.v.s religiös moralism. Det har jag själv hört från kristna åter och åter igen. Om vi bara hade mer kristendom, vore världen alltigenom god, moraliskt riktig och kärleksfull. Kristendomen, menar man, sitter på lösningen på samhällsproblemen.

Vem kommer åt kristenhetens omoraliska ledare? Påven, de katolska prästerna, Trump, Åkesson, Putin. De får göra vad de vill. Ingen kommer åt dem.

Precis som prästerskapet i den kristna sekten, är ledarskapet i samhället undantagna de “naturliga regler” som samfundet tvingas följa. I Knutby kunde ledarna göra vad de ville, de var “fria inför Gud”. Katolska präster kan våldta, bli omplacerade och våldta igen. Är de också “fria inför Gud”?

Och hur ligger det till med Trump? Som ‘Guds sändebud’, är han nog definitivt “fri inför Gud”. Ingen kommer åt honom. Ingen bryr sig om vad han gör. Han förkroppsligar på många sätt den vita, kristna överheten. Den som ägnar sig åt homogenisering, polarisering, jakt, murar, bål och krig. Och i den kristna överheten får ledarna göra vad fan som helst.

När Trump fick frågan av en amerikansk tidning, vilket ord han vill bli förknippad med svarade han, utan att tveka, “Victory”. Föga förvånande har Trump samma mål som de bibliska skrifterna och kristenhetens slutgiltiga mål. Victory.

Självklart är Trump vän av Israel och för ockupationen av Palestina. Kajsa Ekis Ekman skriver i ETC om Trumps nya “fredsplan”, att det inte alls är en fredsplan utan en kolonialplan. Palestinier beskrivs som oförmögna att fatta beslut, att de inte vet sitt eget bästa, skriver Ekman.

Palestinierna blir de okristna, De Andra, helvetesmänniskorna. Den vita kristenheten vet Palestinas bästa, enligt kolonialistisk logik. Israel, å sin sida, äger våldsmonopol och får enligt planen rusta sin militärmakt ytterligare.

Kentaur-ritt (1910) av von Stuck

Kentaur-ritt (1910) av von Stuck

Det har alltid gått bra att ägna sig i människosortering i kristendomen. Den går ut på människosortering. Den har också sin rot i en filosofisk tradition som går ut på dualistiska föreställningar. Vi mot dom. Den Ena mot Den Andre. Himmel mot helvete. Gud mot Djävulen.

Mörka demoner som hotar och lurar. Bakom varje hörn, varje landsgräns, varje nationalitet, varje mur. Att kristendomen och nationalismen håller hand är lika naturligt som att jag som socialist inte håller kristenhetens hand.

Nya rörelser formas för att nedmontera kristenheten

Allt fler får upp ögonen för det västerländska, kristenhetens envälde. The Satanic Temple i USA är en politisk aktivistgrupp som arbetar för mänskliga rättigheter, social rättvisa, jämlikhet, demokrati och sann sekularisering där kyrka och stat är separerade.

De vill öka medkänslan och empatin gentemot alla levande varelser, och arbetar ofta med fokus på människans rätt till sin egna, autonoma kropp. De kämpar mot barnaga, abortmotstånd och sexualmoralism. The Satanic Temple vill nedmontera kristenheten.

Den moderna progressiva satanismen står för pragmatisk skepticism och nyfikenhet. Satan är för dem bara en litterär figur, en metafor. Satan är rebellen mot godtyckliga sociala normer. Rebellen mot kristenhetens moralism och begränsningar i människans liv.

Även inom kristenheten börjar motståndsrörelser dyka upp. Den senaste tiden har flertalet podcasts om sekter startat och blivit omåttligt populära. Sektpodden, Exvangeliet och Sekter är tre. Och sajten Exodus.wiki som samlar in berättelser om religiöst trauma. Alla mottar de åtskilliga berättelser från människor som lidit i de svenska, kristna samfunden. Som är kvar, eller som lämnat.

Jag tror inte längre på helvetesmänniskor. Jag genomgår en egen process för att nedmontera den kristna ideologins prägling inom mig. Den psykologiskt farligaste, mest polariserande, teologi jag stött på. Monokultur, homogenisering, polarisering. Dualismer, människosortering och manlig hegemoni.

Kommande decennier blir en omdanande tid för den västerländska kristenheten. Det är jag säker på.

Referenslista:

Michaela https://www.michaelalarsson.se
Föregående

Hysteri och pornografi: när kvinnan, djuret, demonen ska tämjas
Nästa

Kampen om tiden, och historien om klasskamp