Staten, reproduktionen, kvinnan och kapitalismen
Man kan lätt tro att mycket att kvinnors livsvillkor idag är dikterade av patriarkatet. Men faktum är att oerhört mycket av kvinnors livsvillkor idag är dikterade av kapitalismen. Den hittade sätt att inkorporera patriarkala strukturer i sitt ekonomiska system, och det är vad denna text handlar om.
Det genusdualistiska systemet
Under kapitalismens framväxt på 1700-talet, skedde en rad samhällsomvälvningar, som rörde om våra grundläggande sätt att forma tillvaron. En sådan sak är att kärnfamiljen växte fram, en borgerlig konstruktion. Tidigare var samhällen utformade mer kollektivistiskt, barndom var inte ett koncept som existerade, och kvinnor och män stod lika inför det arbete som skulle utföras.
Men det förändrades i takt med industrialisering och de nya klasstrukturer som fick fäste i kapitalismen. Inom borgarklassen växte nu en ny syn på barn fram, barndom blev ett koncept, leksaker uppfanns. Detta förändrade även synen på kvinnan, som nu klumpades ihop med barn. Women and children first!
Om detta skifte skriver bland annat Shulamith Firestone. Man fick inte svära framför barn och kvinnor, inte diskutera ”viktiga ämnen” med dem, och både barn och kvinnor fick börja bära opraktiska kläder. Kvinnor sågs mer som infantila barn, än som vuxna människor. Feminitet överdrevs, men kopplades även samman med irrationalitet, underutveckling och infantilisering.
Det var alltså inte förrän under 1600- och 1700-talet som dagens moderna könssystem formades, där män och kvinnor sågs som varandras motsatser. Karin Hausen kallar det för ”polariseringen av könens egenskaper”, Carol Hagemann-White kallar det för ”det genusdualistiska systemet”.
Män är allt kvinnor inte är, och vice versa. Det är här vi börjar applicera dikotomierna förnuft/känsla, tanke/kropp, subjekt/objekt, aktiv/passiv, stark/svag, logisk/intuitiv på manlighet och kvinnlighet.
Value dissociation: Den privata sfären
Detta går hand i hand med kapitalismens framväxt, det går alltså hand i hand med de materiella förutsättningarna – med arbete. Nu formades två separata sfärer, den offentliga och den privata. En modern konstruktion, däri kvinnan placerades i den privata, i hemmets sfär.
Män ägde, styrde och kontrollerade den offentliga sfären och institutionerna som tillhör den. Den kapitalistiska staten, med sin repressiva våldsapparat (polis, militär), utgjordes av manlig arbetskraft. Män befann sig i det offentliga, i politiken, på gatorna, i handeln, i ekonomin, i staten. Män, men även manlighet, kopplades samman med produktion. Det var män som ackumulerade kapital.
Kapitalismen organiserar arbetsmarknaden utifrån kärnfamiljen. Kvinnan fanns i den privata sfären. Hon stod utanför produktion, utan kapital, utan pengar. Män blev den lilla kärnfamiljens ekonomiska försörjare. Kvinnorna försörjde män och barn med mat, vård och omsorg – en s.k. social reproduktion som krävs för att den själva kapitalackumulerande produktionen ska fungera.
Kapitalismen har strukturerat kön på det sättet: kvinnor och män ska forma egna, relationella ”organisationer” och därefter driva dessa effektivt ur en ekonomisk synvinkel. Kvinnor hamnade nu i direkt beroendeställning till män.
Utan social reproduktion, faller kapitalismen. Kärnfamiljen är en av de starkaste institutionerna i kapitalismen. Systemet vilar på föreställningar om kön, på kulturella konstruktioner. Kvinnlighet nedvärderas och står utan värde. Kvinnan separerades språkligt, ideologiskt och kulturellt från mannen. Men hon separerades även materiellt från mannen. Hon står utan pengar.
Manligheten alstrade värde och ackumulerade kapital. Det gjorde inte kvinnor, för social reproduktion saknar ekonomiskt värde i kapitalismen, social reproduktion är oförmögen att skapa mervärde till kapitalisterna. Roswitha Scholz kallar detta för ”value dissociation”, att den privata sfären är en separerad sfär, i.e. separerad från kapitalismens värdeskapande.
Män förväntas producera, kvinnor förväntas vårda. Ha omsorg om individer, men även hela mänskligheten. Den sociala reproduktionen vilar på hennes axlar. På modern, sjuksköterskan, städerskan, kvinnan, hemtjänstpersonalen.
Kvinnan som strukturellt tvingas till kropp, natur, jordiskhet
Vid kapitalismens framväxt får fler kulturella och filosofiska idéer fäste. Jag fastnar ofta vid sammankopplingen mellan kvinna och kropp, mellan kvinna och jordiskhet, mellan kvinna och immanens. Män kan transcendera sin kropp, sin kroppslighet. Medan kvinnor strukturellt tvingas kvar i kroppsligheten, i immanensen. I graviditet, födsel, menstruation, amning, klimakterium.
Det är det som Simone de Beauvoirs ”Det andra könet” handlar om. Transcendens och immanens. Hon är kropp, mer än vad män någonsin är kropp. Män är människor, kvinnor är kroppar i kapitalismen.
Roswitha Scholz beskriver det kärnfullt:
”Den symboliska samhällsordningen i ett varuproducerande patriarkat karaktäriseras av följande: politik och ekonomi är associerat med maskulinitet; manlig sexualitet, till exempel, är generellt beskrivet som individualiserat, aggressivt, eller våldsamt, medan kvinnor ofta fungerar som rena kroppar. Mannen är därför ansedd som mänsklig, man av intellekt, och transcenderad från sin kropp, medan kvinnor är reducerade till icke-mänsklig status, till kroppslighet.”
Kvinnor blir i kapitalismen reducerade till kropp, till kroppslighet, men också till varor. Varor att sälja, byta och köpa som på vilken marknad som helst. Som surrogatmödrar, som prostituerade. Inte för att prostitutionen uppkom i och med kapitalismen, nej, det är en företeelse med patriarkala rötter, men den har nu sammanvävts med marknadsekonomi och blir i och med det en industri.
Ett patriarkalt problem, som förvärras av kapitalismen. Surrogatmödraindustrin vill jag dock hävda har främst med kapitalismen att göra, där den västerländska vita överklassen exploaterar kvinnor, exploaterar människors liv, i det globala Syd.
Det kapitalismen har lyckats med, som till viss del skiljer sig från tidigare ekonomier, är att exploatera kvinnor som just kvinnor. Det gör man genom att attackera reproduktionen, sexualiteten och den egna kroppen.
Dubbelarbete: det andra arbetsskiftet
Idag arbetar kvinnor även i det offentliga, i produktionen. Hon är idag dubbelarbetande (eng. “doubly socialized”). Hon är ansvarig för familjen och för professionen. Kapitalismen har verkligen kunnat tjäna på liberalfeminismens slagord ”alla – även kvinnor! – ska kunna bli chefer och tjäna pengar, kapitalet har inget kön!”
Och ju mer kapitalet utsuger mervärde ur arbetarklassen, desto mindre blir män försörjare. Kärnfamiljen börjar nu splittras, i takt med att timanställningar, otrygga arbeten och extremt prekära arbetsförhållanden får fäste i den globala kapitalismen.
Dagens familjekonstellation liknar allt mindre den under 1800-talet. Den borgerliga kärnfamiljen står dock fortfarande som ideal, som modell. Men den är en chimär, allt mer omöjlig att forma och bibehålla.
Vinnare och förlorare i kapitalismen
Förlorare. Arbetarklassens kvinnor, som står för den obetalda sociala reproduktionen i hemmet, men även utgör majoriteten av arbetskraften i den lågt värderade vård- och omsorgsapparaten i det offentliga lönebetet. Kvinnors kroppar som regleras, kontrolleras och ägs av borgarklassens (maskulina) institutioner och statsapparater som lagstiftar om livsavgörande saker som aborträtt, prostitution och våldtäktstraff.
Förlorare. Arbetarklassens män vars liv i kapitalismen värderas så lågt att inte ens media skriver om alla de arbetsrelaterade dödsfall som sker på industrier och byggarbetsplatser varje månad, året om. De senaste 10 åren har 450 personer dött på sina arbeten, i Sverige. Och varje år dör 3000 personer i förtid på grund av arbetsrelaterade sjukdomar. Mäns kroppar är maskiner i kapitalismen, de har enbart värde när de kan ackumulera kapital till ägarna.
Förlorare. De svarta och bruna underklassens kvinnor vars liv och kroppar exploateras i surrogatindustrin som årligen omsätter 13,5 miljarder kronor.
Förlorare. Ja, hela världens arbetarklass som exploateras som mänsklig arbetskraft för att alstra kapital till de få i toppen. Där 1 % av de rikaste i världen äger 45 % av jordens privata förmögenhet.
Vinnare. För det ska vi inte glömma: någon tjänar på det här. Någon tjänar på att detta systemet upprätthålls. Borgarklassens intressen står i direkt konflikt med arbetarklassens och vi kommer aldrig att komma överens om en medelväg inom kapitalismen. Kapitalismen bygger på, är skapad för, ägarens/kapitalistens utsugning av arbetaren. Den tar arbetares producerade mervärde och stoppar i egen ficka. Kapitalisten behöver oss, arbetarklassen, för att existera.
Vinnare. Det finns ingen kapitalistisk stat som vill arbetarklassens bästa, den kapitalistiska staten vill upprätthålla, och enbart upprätthålla, kapitalismen.
Kapitalismen och kvinnan
I och med kapitalismens framväxt formades den privata och den offentliga sfären, där kvinnor placerades i den privata. Kvinnlighet (och de egenskaper man ansåg tillhöra kvinnan) nedvärderades. Inte bara nedvärderades, utan verkligen gjorde utan värde (”lesser valorized”).
Det vill säga, det kvinnliga arbetet osynliggjordes och framförallt gjordes helt illegitimerat genom att kapas från kapitalet.
Den härskande borgarklassens män skapade statsapparater och institutioner som kuvade kvinnan ytterligare. Äktenskapet, moderskapet och hemmet blev kvinnans främsta fängelse. Hon institutionaliserades på så vis i den kapitalistiska ekonomin, som underlägsen män och som oförmögen att försörja sig själv.
Och ju mer kvinnligheten kopplades samman med immanensen, med naturen, desto mer legitimt blev det att använda, köpa, byta, sälja hennes kropp.
Tinget kvinnan. Inte värd något i det homogena, funktionalistiska och alienerande systemet kapitalism. Hon är egentligen själva stommen som upprätthåller ekonomin, men utan att tilldelas varken kulturellt, socialt eller ekonomiskt värde.
Coronapandemin, den kapitalistiska krisen, blottlägger strukturerna
Den rådande coronapandemin, denna kapitalistiska kris, blottlägger kapitalismens själva struktur mycket tydligt. Som att kvinnor utgör majoriteten i vård- och omsorgsapparaten, en nedvärderad, underbetald och underfinansierad sektor. De står nu utan skyddsmaterial och vettiga arbetsvillkor.
Själva kärnan i kapitalismen: kvinnor finns i social reproduktion (hemmet), men även i produktionen som är uppdelad i tydliga könsspecifika branscher.
Jag tänker även på LOs medlemskår, där 93 % inte har möjlighet att arbeta hemifrån.
Att de med samhällsbärande arbeten (som bidrar med varor och tjänster som mänskligheten faktiskt behöver, till skillnad från inte behöver) har sämst villkor, lägst löner och minst flexibilitet/frihet. Arbetarklassen!
Läslista:
The Dialectic of Sex (1970) av Shulamith Firestone
Kapitalet (1867) av Karl Marx
Det Andra Könet (1949) av Simone de Beaviour
Staten och Revolutionen (1917) av Lenin
Familjens, privategendomens och statens ursprung (1884) av Friedrich Engels
Caliban and the Witch (2004) av Silvia Federici
Sireners sång (1999) av Nina Björk
Patriarchy and Commodity Society: Gender without the Body (2009) av Roswitha Scholz
