Jag vet precis till vilken tid Jimmie vill tillbaka – fascismen och längtan efter ett dåtida, mytiskt samhälle
Med jämna mellanrum publiceras retoriska texter som frågar vad det är för Sverige som Jimmie och högerextrema rörelser vill tillbaka till? “Är det till tiden när kvinnor inte hade sexuell frihet”, kanske någon lite förnumstigt frågar.
Japp, exakt till den tiden och det samhället. Det är precis det dom saknar. Denna mytiska föreställning om ett dåtida samhälle är en av de grundläggande idéerna inom konservativa, högerpopulistiska, högerextrema, nationalistiska och fascistiska ideologier. Det är en helt integrerad del i deras både världsbild och politik.
För att förstå fascismens framväxt behöver man se relationen mellan olika former av jämlikhet. I Högerpopulismen och jämlikheten – en essä förklarar Nilsson och Nyström pedagogiskt ekonomisk jämlikhet och social jämlikhet. Ekonomisk jämlikhet är kapital, inkomst och pengar – alltså det materiella. Social jämlikhet handlar om saker som kön, etnicitet och sexualitet – alltså allas lika människovärde.
Ökad ekonomisk ojämlikhet
Fascism är diametralt motsatt till social jämlikhet. Fascister vill inte ha jämlikhet mellan kvinnor och män, de kallar sexuell frigörelse för ”homolobbyn” och tycker att svarta, judar, invandrare, flyktingar, muslimer inte är av samma ”sort” som dem. Orbans högerpopulistiska Ungern hoppade i dagarna av Eurovision, det var ”för bögigt”.
Att uttrycka åsikter om att man inte vill ha social jämlikhet får oftast ett mycket litet gehör i tider då det råder ekonomisk jämlikhet och de ekonomiska klyftorna är små. Fascism får ordentligt bred grogrund först när den ekonomiska ojämlikheten ökar och klyftorna skenar. Det såg vi efter 1920-talets ekonomiska kris och det såg vi efter den ekonomiska krisen 2008.
Sedan 1980-talet har det skett en rad avregleringar och privatiseringar i Sverige av den allmänna välfärden. Och när Alliansen tog makten 2006 såg de till att sälja ut apoteken, skolorna och vården till privata bolag som jagade vinster. De såg till att försämra de sociala försäkringarna (a-kassa, sjukersättning etc), och begränsa arbetarens anställningstrygghet genom att förändra LAS, lagen om anställningsskydd.
På 20 år har antalet miljardärer i Sverige ökat med 400 %. Mellan 1995 och 2016 ökade den genomsnittliga kapitalinkomsten (utdelning av aktier, avkastning på värdepapper etc.) med 500 %. En VD i ett stort industribolag tjänar idag 55 gånger så mycket som en industriarbetare. 1980 var det 4,9 gånger så mycket.
Sverige har Europas 10:e lägsta bolagsskatt. Över oss ligger några skatteparadis och ett par östeuropeiska länder. Bolagsskatten har gått från 50 % på 1980-talet till 22 % idag. Sverige är det land inom EU:s kärnländer som har det minst omfördelande skattesystemet. Sverige hör till de få länder inom OECD som varken har förmögenhetsskatt (avskaffades 2007 av Reinfeldt), arvsskatt, gåvoskatt eller en fastighetsskatt som är kopplad till fastighetens värde.
Sverige är nu det OECD-land där de ekonomiska klyftorna mellan rika och fattiga ökar snabbast. Att de rika (10 %) blir rikare, och de fattiga (50 %) fattigare. Överklassen får allt mer, arbetarklassen får allt mindre. Det ser du på diagrammet nedan.
Kollektivet och fackföreningsrörelsen slås itu
Den fascistiska ideologin motsätter sig människans egenmakt och organisering på arbetsmarknaden – alltså ogillar de fackföreningar, strejker och lockouter. Detta är avgörande för att förstå fascismens totala konflikt med arbetarklassens livsvillkor och intressen.
I Fascismen som massrörelse skriver Arthur Rosenberg: ”Marxism var detsamma som strejker och smuts och fascism betydda att återvända till lugn och ordning”. Boken utkom år 1934, ett år efter att Hitler blivit folkvald ledare för Tyskland.
Fascistiska grupper i Italien på 1910-talet attackerade strejkande arbetare, men även arbetarrörelsens tidningar och föreningar. Fascisterna sitter alltid i samma båt som kapitalister. De utgör inget tredje segment. Tjugo fackföreningsaktivister och kommunister mördades av fascistmilisen i Turinmassakern 1922.
I Sverige behövde inte fascisterna attackera strejkrätten, anställningstryggheten och arbetsvillkoren, det skötte Alliansen åt dem. Bland annat chockhöjde den borgerliga regeringskoalitionen nivåerna för medlemskap i a-kassan under 2007 och åren som följde.
Alliansen höjde avgifterna med 500 % i tre steg. Det gjorde att rekordmånga gick ur a-kassan, och då stod utan ersättning om de blev arbetslösa. Facken sammanlagt förlorade 245 000 medlemmar 2007 och 2008, varav 181 000 enbart under 2007.
Dessutom ändrade Alliansen regelverken. Det blev allt svårare att få rätt till ersättningarna. Tillsist sänkte de själva ersättningarna. 400 000 medlemmar föll bort från a-kassan 2007-2008. De fackligt anslutna var på den lägsta nivån sedan början av 1970-talet.
Anders Kjellberg, sociologiprofessor vid Lunds universitet, som specialiserat sig på facklig organiseringsgrad säger: “Generellt går fler människor med i ett fackförbund och i a-kassan när det är lågkonjunktur och svårt att få jobb, men vi såg inte en sådan ökning 2008, då avgiften till a-kassan höjts.”
När kapitalet bäddat klart, glänser fascismen
Fascisterna gladde sig. År 2010 kom Sverigedemokraterna in i Riksdagen. En del av rösterna kom redan då från missnöjda industriarbetare ur LO-kollektivet. Ingen facklig organisering, sämre eller inga försäkringar och chefen tjänar 55 gånger (!) mer än de själva som sliter dag in och dag ut på golvet.
Under Alliansperioden nådde arbetslösheten de högsta nivåerna på 15 år. Människor blev fattigare, fler levde i absolut fattigdom. Fler stod utan sjukersättningar och a-kassa. Man pressade ner lönerna, fler som arbetade kunde inte leva på sin lön (working poor).
Alliansen sålde ut och privatiserade välfärden, så att primära samhällsfunktioner som vård, skola och omsorg fungerade sämre och hade som incitament att göra ekonomisk vinst. Den samhällsservice man får i en borgerlig värld, beror på hur mycket pengar man har i sin privata ficka.
Som professorn och lingvisten Noam Chomsky uttryckte det: “Det är standardtekniken för privatisering: sänk budgeten, se till att saker inte fungerar, människor blir arga, du säljer det till privata aktörer.”
Eftersom rekordmånga lämnade facken, kan man säga att Alliansen slog sönder arbetstryggheten. För när arbetare inte längre är organiserade som kollektiv, står varje arbetare ensam som individ. Som individ är det svårt att kräva saker.
Sverige har gått från att ha en stark välfärd, stor offentlig sektor, fungerande trygghetssystem och stor jämlikhet till att ha en svagare och privatiserad välfärd, mindre offentlig sektor, mer otrygghet och otrygga system samt mycket större ojämlikhet.
En stark välfärd byggdes upp genom decennier av föreningsliv, demokrati, folkbildning, statligt utjämnande ekonomi och socialistiska idéer. Den slogs sedan sönder successivt från 1980 och framåt av marknadsekonomi, New Public Management och nyliberalismens idéer om den egna individens projekt samt individualism. Där blev medborgare helt plötsligt kunder. Samma tendenser syns i hela västvärlden, inte minst i Europa. Frankrike, Ungern, Italien, Danmark, Grekland, Storbritannien.
Ekonomisk ojämlikhet är så mycket mer än några kronor och ören mer eller mindre på människors bankkonton. För den breda massan, för majoriteten av människor, innebär ökad ojämlikhet även ökad bostadssegregation och gentrifiering, otryggare arbetsvillkor och gigekonomier, lägre inkomst, lägre pension, kortare livstid, sämre välfärd med exempelvis längre vårdköer. Det innebär sämre psykisk hälsa, fler arbetsskador och större socialt utanförskap.
Bild: Henrik Montgomery/TT
Att dela upp människor i “vi och dom”
Jason Stanley, som skrivit bland annat How Fascism Works, förklarar de grundläggande metoderna som fascismen använder.
Fascismen vill först och främst få oss att tro på ett “vi” och “dom”, samt ett romantiserat förflutet. I denna dåtid fanns bara “vi” och inget “dom”. Det är grundprincipen, vilket är en exakt beskrivning av Sverigedemokraternas retorik och faktiskt förda politik.
Fascismen är en ideologi som bygger på maskulinitet och manschauvinism, kontroll, våld, repression – men också rasism, homogenitet och funktionalism. Ingen social jämlikhet råder, utan alla ska tryckas in i olika sorters hierarkiska människolådor. Kvinnor, män, svarta, vita och så vidare.
Fascismen menar också att de är ledare för “det sanna folket” eller “verklighetens folk”, att man inte kan tro på “etablissemang” eller statsägda medier. När människor förlorar förtroendet och blir osäkra på vad som är sant och inte kan fascisterna börja sprida fler osanningar, fake news, konspirationsteorier och “alternativ fakta”.
Fascismen är homogen i sin ideologi och motarbetar oliktänkande. Man attackerar därför både universiteten (det anses vara “marxistisk inskolning” och “genusflum”) samt “vänsterliberal” public service. Fascisterna hävdar att det enda rätta, det normala, sunt förnuft, det moraliskt riktiga är “vi” och det “vi” tror på.
“De Andra” – alla vi andra
Nu är det grundat för fascismen att slå allvarlig rot. För när de ekonomiska klyftorna är stora, allt fler lever i fattigdom, färre är inkluderade i vårt välfärdssystem, färre får ta del av de sociala försäkringarna och färre har sysselsättning – då blir allt fler människor rädda, missnöjda, arga – ja, utslagna.
Ensamma atomer. Idag består 42 % av Sverigedemokraternas väljare av arbetare (skilled/unskilled blue collar workers), många män ur LO-kollektivet.
Ekonomiska kriser, men även ekonomisk ojämlikhet generellt, bäddar för fascism. Ojämlikhet göder missnöje, otrygghet och rädslor. Jason Stanley skriver i How Fascism Works (min översättning):
“Fackföreningar och fackrörelsen skyddar oss mot osäkerhet. Osäkerhet göder rädslor. Och rädsla är fascisternas bästa vän. Isolering och rädsla är fascistens närmaste allierade.”
Och när människor är rädda, osäkra eller missnöjda vet fascister exakt vem de ska skylla den situationen på. Syndabocken blir dock aldrig de ekonomiska system som banat väg för detta (kapitalismen och nyliberalismen). Fascisternas syndabock är inte finanskapitalet, det är inte bankerna, inte ekonomin, inte oligarker, miljardärer, Moderater eller borgarklassen (för ni vet, fascister och kapitalister sitter alltid i samma båt).
Nej, syndabocken är människor – invandrare och alla de människor som flytt i desperation från krig för att söka asyl i Sverige. Och bara för poängens skull: det kostar 12,5 miljarder euro att ta emot en miljon flyktingar i EU. Skatteflykten från EU, som de allra rikaste ägnar sig åt, kostar dock 1000 miljarder euro per år.
Fascisterna ger sig inte på ekonomin, de ger sig på det sociala. De vill stävja en ökad social jämlikhet. Invandrare och flyktingar är en perfekt ursäkt för högerpopulister: Alla problem beror på invandrare. Vård, skola, omsorg, kriminalitet, skattefusk, arbetsmarknaden.
Syndabocken för fascister är ”De Andra” människorna. De svarta och bruna kropparna. Kvinnor. Asylsökande, flyktingar, migranter och invandrare. Arbetarklassen.
För fascismen handlar om att dela in olika människor i rätt och fel, i olika ”människosorter”. Människor blir icke-människor. När ojämlikheten ökar, ökar rasismen. Alla som inte är norm görs till De Andra. Svarta människor avhumaniseras, och avhumanisering är alltid första steget mot mer våld.
Det är därför vi ser hatbrott och våldsbrott mot homo-, bi- och transpersoner, mot rasifierade. Det är därför vi ser polisvåld mot en svart, gravid kvinna i Stockholms tunnelbana. Något som med tiden blir normaliserat och rentav rättfärdigas: “Hon stretade emot”, “hon sa emot”, “hon betalade inte”, “hon underordnade sig inte”. Hon fogade sig inte.
Riktigt, rätt, moral – straff och repression
Jag läser Sverigedemokraternas putsade kommunikationsplan. Den ligger öppen för alla att läsa, på deras hemsida. Rubrikerna är satta i det runda, snälla typsnittet VAG Rounded, i en knallig, rosa färg. Det är deras grafiska profil. Nazister i kostym och fascister i rosa, mjuka typsnitt.
Genomgående upprepar dom en omskrivning av den gyllene regeln: ”Sverigedemokrater behandlar andra som vi själva vill bli behandlade, och inte så som andra genom historien behandlat oss.” En intressant skrivelse eftersom fascister, nazister, högerextrema och högerpopulister genom historien – och även idag – tycker att feminister är rabiata fittor, att svarta är andra klassens medborgare, mördar antifascister, vill neka asyl till krigsflyktingar och gärna slår ”babbar” med allsköns järnrör.
Jag fastnar för en annan skrivelse. Så här skriver Sverigedemokraterna:
”Vi talar i första hand om oss själv som en folkrörelse och inte som ett parti. Anledningarna till det är flera, och bottnar i vårt syfte. Syftet med Sverigedemokraterna är inte att bli ett stort parti, utan syftet är att på bred front ändra riktningen för vårt lands utveckling. Det handlar inte bara om den politiska riktningen, utan även om den sociala och kulturella.”
De vill alltså på bred front förändra, nej backa, vårt samhälle socialt och kulturellt. Till en tid de föreställer sig som ”moraliskt rätt”. Ett romantiserat förflutet. Fascismen ser sig som en “folkrörelse”.
Det ord som är viktigast för Sverigedemokraterna är ordet ”riktigt”, skriver dom i kommunikationsplanen. ”Ett riktigt försvar”, ”En riktig utrikespolitik” står det på affischerna. De menar att de bryr sig om “riktiga problem”.
Och jag vill tillägga: Riktiga män, riktiga kvinnor. Fascismen är alltid patriarkal, då den bygger på manschauvinism, manliga ledare och våldskapital samt en total åtskillnad mellan “de två enda könen”: män och kvinnor.
Ett annat ord Sverigedemokrater uppmanas använda är ordet ”genuint”, eftersom det, menar dom, har en “bredare nostalgisk klang”. Något dåtida. Förr.
Förr hade inte kvinnor samma reproduktiva och sexuella frihet. Det är precis till det samhälle man vill tillbaka. Fascismen som ideologi är hypermaskulin. Den kräver också en stark, manlig ledare. Den kräver sin Trump i USA, Orban i Ungern och Jimmie i Sverige.
De har svårt att ”locka kvinnor”, fascisterna. Jag vågar mig på en gissning: många kvinnor vill inte tillbaka till förtryckt sexualitet och maktlös reproduktion. Många kvinnor ser deras (ökade) sexuella frihet som en mänsklig sådan.
Det kanske inte är särskilt lockande med ”riktiga män” och ”riktiga kvinnor”, trots allt? Riktiga män som begår självmord, riktiga kvinnor som bantar, riktiga män som är aggressiva, riktiga kvinnor som är hemma med barnen och inte på arbetet. Många av oss har ändå kommit till den fantastiska insikten att ökad jämlikhet mellan könen och en ökad förståelse för att vi är mer lika än olika, innebär mer frihet och livskvalitet för oss alla i samhället.
Konservatism, kapitalism och patriarkat
Konservativa ideal innebär en strikt patriarkal samhällsordning, där kvinnor har mindre social, ekonomisk och politisk frihet. En heterosexualitetens och kärnfamiljens boja, där kapitalismen och patriarkatet stöttar varandra genom att tvinga kvinnor in i isolerande och obetald social reproduktion (i.e. hemarbete och barnuppfostran).
Könsarbetsdelningen samt den borgerliga kärnfamiljen är en fundamental funktion inom kapitalismen, som bland annat Silvia Federici skriver om i Caliban and the witch. Män är i betald produktion (i det offentliga, i arbete) och kvinnor är i obetald social reproduktion (i det privata, i hemarbete).
Men för att förstå konservatismen behöver man också förstå kristendomen. Det är ideologier som är sammanflätade, oftast med kapitalet självt. Konservatismen och den kristna ideologin vurmar också för dåtiden. De har också mytiska föreställningar om nu och då, om kvinnor och män, om arbete och familj.
Patriarkat, kapitalism och den kristna ideologin hänger ihop. När kapitalismen växte fram förstärkte den redan patriarkala strukturer genom att baka in dem i sin ekonomiska ideologi (genom social reproduktion, hemarbete, kärnfamilj). Och de abrahamitiska religionerna förstärkte redan patriarkala strukturer genom att baka in dem i sin ideologi – och i de religiösa instituten.
Kristendomen sitter på många maktcentra runtom i världen. Kristendomen ruvar på socialt, kulturellt, politiskt och ekonomiskt kapital. Det innebär att kristna värderingar och attityder genomsyrar västerländskt samhälle. Det kristna arvet är inbakat i många institutioner.
De kristna värderingarna får ofta existera utan att bli ifrågasatta. Kyrkan och staten har en osynlig relation och kristna värderingar är en del av vårt liv utan att vi ser det. Kristendomen har mycket makt, eftersom den är så osynlig (!). Så fungerar inte andra religioner på samma sätt.
Den kristna ideologin med sina stränga och puritanska ideal har länge varit härskande i vårt samhälle, i en tyvärr ej avtagande takt. Tvärtom – som denna text försöker påvisa – i takt med nationalismens och fascismens nuvarande framväxt, ökar tron på konservativa ideal samt vurmandet för ett ”dåtida samhälle”.
Den institutionaliserade religionen har som främsta syfte att utöva social kontroll över människor. I synnerhet att utöva kontroll över kvinnors kroppar, sexualitet och reproduktion.
Kristenheten har framförallt idéer om moral – moraliskt korrekt leverne och moraliska värderingar. I deras värld är patriarkala system “moraliskt riktiga”. Det är därför det kristna Polen har Europas striktaste abortlagar – de driver en rasistisk, misogyn och homofob politik.
Normer som social kontroll
I en intervju med Aftonbladet om Staffanstorps kommuns världsfrånvända reklamfilm säger Ebba Busch Thor att ”avskaffandet av normer de senaste 15-20 åren ligger bakom många av de problem som finns i Sverige idag, bland annat kriminalitet och bidragsfusk.”
“Avskaffandet av normer”, det är alltså vad vi andra kallar för ökad sociokulturell jämlikhet. Kristenheten motsätter sig detta, precis som fascismen. Hon fortsätter: ”Många har pratat om att alla kan bete sig hur de vill och att det inte finns rätt och fel.”
I den konservativa världen är det de konservativa själva som sätter upp olika pekpinnar och moraliska system. ”Migration på rätt sätt”, skriver Sverigedemokraterna.
Vi andra talar generellt inte om rätt och fel – utan om bredd, demokrati, uttryck, frihet och frigörelse. Men konservativa fullkomligen älskar strikta normer och ideal. Dåtida normer och ideal. Patriarkala normer och ideal.
Christian Sonesson, den Moderat som styr och ställer i Staffanstorp, fyller i: ”Jag menar att Sverige vilar på en gemensam kultur som är grunden för hur vi uppför oss och vad vi tycker är rätt och fel. Lagar är sprungna utifrån det. Vi behöver nog hitta tillbaka till det.”
Tillbaka. Ja, jag vet precis vilken tid Jimmie och Christian och Ebba vill tillbaka till.
Ta kontrollen tillbaka
Tillbaka var även Brexits populistiska idé. ”Let’s take back control” var den valslogan som ledde dem till tillräckligt med röster för att lämna EU. Inte bara ”take control”, utan ”take back control”. Det är en viktig distinktion som kampanjchefen Dominic Cummings också medvetet skrev. Man ville ge sken av att förr, då hade vi kontroll. Den kontrollen vill vi ha tillbaka.
Eller som Trumps “Make America Great Again”. Inte bara “Make America Great” utan “Make America Great Again”. Det är skillnad. Man vill tillbaka. Och Sverigedemokraternas reklamkampanj 2015 i Stockholms Tunnelbana – “Back to a better Sweden”.
Sorgligt nog hoppade LO på denna tillbakablickande retorik och använde samma slogan i år, ”Ta kontrollen tillbaka”. Anders Svensson som är chefredaktör för Språktidningen säger: ”Kontroll i betydelsen ”behärskning och övervakning av ett skeende” utövas ju i regel av stater och myndigheter. LO:s hållning brukar annars vara att arbetsmarknadens parter ska göra upp om villkor och bestämmelser utan inblandning från politiker.”
Slump, tror jag inte på. Men ett försök att vinna tillbaka några av alla de arbetarmän de förlorat i striden om demokratin, kanske?
Att foga sig – så blir samhället när fascisterna själva bestämmer
Anledningen att Ebba Busch Thor är framgångsrik och får stöd av såväl Moderater som Sverigedemokrater och Kristdemokrater är för att hon införlivar dessa tillbakablickande normer – de hon menar att vi “avskaffat”.
Hon är Kvinna med stort K. Konservatismen älskar idén om Kvinnan med stort K. De vurmar för den moderliga, kvinnliga kvinnan. Den ”moderna”, omoderna kvinnan. Den moderna, men konservativa, kvinnan. Hon som förkroppsligar kärnfamilj, moderskap, heterosexualitet, homogenitet, tvåsamhet, omsorg. Den vänliga, vackra kvinnan. Hon som fogar sig.
Det är inte kvinnlig frigörelse; det är den nationalistiska berättelsen om ”fria” kvinnor. Nostalgin. Dåtiden.
Så hur blir det då när konservativa, högerpopulister och fascister ska bestämma? Det blir till att foga sig, helt klart. Vi kan titta på hur Staffanstorp och Sölvesborg ser ut.
Journalisten Peter Franke skriver i sitt reportage Alla borde vara rädda om Sölvesborg:
“De vill ha tiggeriförbud och slöjförbud i skolan och bland kommunanställda. De vill sätta stopp för inköp av böcker på andra språk än svenska till biblioteket och begränsa modersmålsundervisningen. […] Endast de rätta åsikterna och den ”godkända” konsten och litteraturen accepteras. Ingenting får avvika, inte i konsten och inte i parrelationer. SD har fattat att kulturen är murbräckan som ska bana väg för deras samhällsomvandling. […] Moderater och kristdemokrater gör som SD vill i kommunen. De tycker ju ändå att den fria kulturen bara är vänstervriden.”
Homogenitet, förtryck mot oliktänkande, stark kontroll.
I reportaget Rädslan sprider sig bland Sölvesborgs anställda, säger Maria Lindros att “arbetsplatserna är mer polariserade än någonsin, klimatet har hårdnat, för de som styr nu har fått mer skinn på näsan.”
Sölvesborgs kommun, som styrs av Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna förbjöd tidigare i år Pride-flaggan och “menskonst” och menade att tvåsamhet består av en man och en kvinna. Lindros fortsätter: “Sådant bidrar till känslan av ett hårdnat klimat. Det märks inte på möten, eller i någon nämnd. Utan mer i fikarummet, i korridorerna. Det är svårt att ta på. Men de som styr har blivit mer sturska. Helt klart.”
Till Staffanstorp, kommunen som nu har slutat med gratis skollunch till gymnasieelever. De har fått en hotfullare stämning på ortens lokaltidning. Chefredaktören sedan 22 år tillbaka säger: “Stämningen känns inte bra. Det började för ett år sedan via sms, mail och Facebook. Det är en stämning som jag aldrig upplevt innan, trots att jag jobbat här så lång tid.”
Där vågar inte längre personalen ha öppen dörr för allmänheten. Återigen, fascismen attackerar “etablissemang”, fri media och oliktänkande.
Vi håller tillbaka fascism endast genom vass socialism och ökad jämlikhet
Nationalism, fascism och rasism hålls bäst tillbaka av jämlikhet. När ett samhälle blir mer otryggt och mer ojämlikt får nationalismen grogrund. Det beror på att deras ideologi bygger på en separation av människor – vi mot dem. Nationalism bygger på människors rädslor inför olikheter.
Ekonomiska kriser bäddar för ökad populism. Det är därför Donald Trump rönte framgång i efterskalven av den ekonomiska krisen 2008. Det är därför Sverigedemokraterna vann väljarstöd när den ekonomiska ojämlikheten i Sverige skenat ytterligare efter den borgerliga regeringskoalitionens splittrande politik som fördes 2006 till 2014. Det är därför det populistiska Brexit röstades igenom 2016.
Vi vet att vi om bara tio, tjugo år kommer att ha miljontals klimatflyktingar på grund av klimatkrisen. Ekonomier kommer att sättas i gungning.
Det kommer troligen att göda mer populism, nationalism och fascism. Alltså rasism. Ett mer fascistiskt samhälle innebär mer övervakning, fler patrullerade gränser, ökad tro på våld och bestraffning, fler poliser och längre fängelsestraff, samt en separation av människor. Dessa tendenser ser vi redan. Moderaterna, SD och KD driver en mycket repressiv politik som handlar om straff – inte social jämlikhet och rättvisa.
Kvinnor är givetvis mycket utsatta i ett fascistiskt samhälle. Fascism är i grunden en hypermaskulin ideologi.
Jag ska avsluta med ett stycke ur Fascismen som massrörelse från år 1934:
”Det är inte sant att det i sådana tider finns tre krafter inom staten: härskande kapitalister, fascister och demokratiska socialister. Det finns alltid bara två: kapitalister och fascister på ena sidan och demokratiska socialister på den andra. Teorin om den ”småborgerliga” fascismen är farlig, då den gör arbetarklassen skumögd inför detta enkla faktum. Enligt denna teori ser världen nämligen ut så här: först regerande kapitalister, sedan småborgerlig, fascistisk opposition och därefter proletär socialistisk opposition. Om man räknar med en sådan tredelning blir alla möjliga farliga tricks och manövrer möjligt, till exempel ett förbund mellan socialister och fascisterna mot det härskande kapitalet, eller en koalition mellan socialisterna och liberala och ärligt konservativa kapitalister mot fascisterna, eller liknande illusionspolitik. Illusioner av detta slag har bragt stora olyckor över Tysklands, Italiens och andra länders proletariat.”
Läslista:
Fascismen som massrörelse (1934) av Arthur Rosenberg
How fascism works (2017) av Jason Stanley
Reinfeldtkoden – den ädla konsten att rasera den svenska modellen (2014) av Daniel Suhonen m.fl.
Caliban and the witch (2004) av Silvia Federici
Högerpopulismen och jämlikheten – en essä (2018) av Anders Nilsson och Örjan Nyström
