En dikt om sorg

Fatta nu
Kan andas nu
Utan dig
Men drömmer ibland
Att du jagar mig
Det är som att du med din mun
Suger luften ur mina lungor
Stort svart hål

Vaknar med kramp
Ditt grepp runt min bröstkorg
Klämmer åt
Kalla händer, klump i halsen
Du som nyss var glömd
Besöker mig i interstellära drömmar
Kanske var du alltid här
Gömd i mig
Själv

Fatta nu
Jag vet ju det
Att sorgen inte krymper
Utan att jag växer runtom den
Men när jag blir mindre
Blir sorgen större
I proportion

Och det här vill jag att du ska förstå
Fatta nu
Jag saknar inte dig
Jag saknar mig
Själv
Jag saknar delar
Som du drog fram i mig
Jag undrar var dom är
I parallella galaxer
Om jag kommer få träffa dom igen
Det är inte dig jag vill åt
Det är mig
Själv

Fatta nu
När jag drömmer om dig
Är det mig själv jag sörjer
Stjärnor som slocknat och dött
Som jag försöker väcka till liv
Tyder mitt sovande tillstånd
Tror att jag kommunicerar
Med mig
Själv

Michaela