En dikt om att inte vilja bli mamma

Överallt syns dom
Mammorna
När ska du bli mamma?
Aldrig

Det är kanske så
Att när ditt liv handlat om att bli autonom
Ger du inte upp den autonomin i första taget
Genom att fästa en klump vid din sida
Du som har sprungit och sprungit
För att få vara fri
Självständig
Ensam, så skönt

Du vill inte bli fängslad igen
Tvåsamhetens bojor räcker
Det är nästan för mycket
Kärnfamiljens bojor känns outhärdliga

Det är kanske så
Att när ditt liv handlat om att bli ett med din kropp
Ger du inte upp den enheten i första taget
Genom att förändra den kropp
Du äntligen kommer överens med
Du som har svultit och ätit
Vuxit och krympt
För att kunna hantera världen
Dig själv
Dina känslor

Ingen fanns för att hjälpa dig
Att hantera ditt inre
Du fick ta hand om dig själv
Som barn
Rädd

Det är kanske så
Att när ditt liv handlat om att få stillhet
Tystnad, tid att tänka långa tankar
Ro, ro
Ger du inte upp den stillheten
Genom att sätta till världen ett konstant surrande
Surr, surr
Tyst, snälla

Det är kanske så
Att du upptäckte lusten
Innan du upptäckte livmodern
Lusten till livet, till kroppen, till kåtheten
Den är prioriterad
Alltid nummer ett
Skulle dö för den
Som en mamma för sitt barn

Överallt syns dom
Mammorna
När ska du bli mamma?
Aldrig

Jag minns vad dom sa
När du och jag började dejta
När ska ni ha barn?
Aldrig, svarade du
Vänta du bara, sa dom
Hon säger att hon inte vill ha barn
Men ge det några år
Så vill hon det, sa dom

Som en lömsk kvinna
Lurendrejare
Femme fatale

Dom hade fel
Såklart
Det visste jag
Och du

När ska jag bli mamma?
Aldrig
Jag vill bara inte
Det finns annat
Jag vill vara till för

En gammal värld som dör
En ny som kämpar för att födas
Det lever jag för

Michaela