Abolitionism & kärlek

Abolitionism är skapandet av en värld utan polismakt och fängelsesystem, samt frigörelsen från de attityder och den kultur som dessa kapitalistiska institutioner producerar.

Finns att ladda ner och skriva ut som zine här!

Hur ser kärlek ut om vi silar den genom abolitionismens raster?

Kärlek kan inte tvingas, in i (köns)roller eller färdiga mallar. Kärlek kan inte institutionaliseras i formella förbindelser eller juridiska kontrakt. Kärlek kan inte rätta sig i ledet eller ordnas utifrån. 

Abolitionism, och abolitionismens kärlek,  är frihet. Den bär inga kedjor.

Kollektivet ersätter individen. Vi bygger våra communitys och odlar kärlek inom dem. Vi håller varandras händer – i synnerhet när dessa händer är ensamma, våldsamma, ledsna.

Abolitionism, och abolitionismens kärlek, är gemenskap.

Kärlek bygger inga murar och gränser. Kärlek kan inte fängslas – i hemmet eller relationen. Kärlek kan inte inhängnas i stängda rum; den är bortom monogamin och tvåsamheten. 

Abolitionism, och abolitionismens kärlek, är gränslös. Den är gränsöverskridande, sitter aldrig fast. Den är inte fånge, utan fri. 

Kärlek kan aldrig handla om att äga. Ägandeskap bygger på privategendomens logik. En sådan kärlek är possessiv: ekonomiskt, sexuellt, kroppsligt, själsligt. 

Ägande implicerar en maktrelation, som den mellan exploaterad och exploatör. 

Motsatsen till ägande är inte avsaknad. Om att äga är att ha, så är att inte äga att vara.

Abolitionism, och abolitionismens kärlek, är det nära varandet. Denna kärlek är inte frånvarande, utan närvarande. 

När vi är rädda för ”otrohet” är vi inte rädda för sex. Utan för att någon får emotionell kontakt utanför relationen. Denna rädsla avslöjar att närhet, ömhet och kontakt förvandlats till hot i en patriarkalisk sexualbildning där man formaliserar gränser för människans levande.

Abolitionism, och abolitionismens kärlek, är djup kontakt.  

bell hooks lärde oss att kärlek är en handling, inte en känsla. Det är något du gör, som medmänniska. 

Abolitionism, och abolitionismens kärlek, är handling.  

Förändring kräver motstånd. För att göra uppror mot den formaliserade, rationella, institutionaliserade, begränsa(n)de och därmed döda kärleken behöver vi ersätta den med den levande erotiken.  

Abolitionism, och abolitionismens kärlek, är motstånd. Vägra institutioner, vägra roller, vägra gränser.

Väck dina sinnen, kom i kontakt med ditt erotiska begär: njutning, lust, glädje, sinnlighet, passion. 

– Michaela