20 dikter om tvåsamhet
Tvåsamhet
två`samhet subst. ~en
ORDLED: två-sam-het-en
det att leva samman i par
Dikterna nedan är ur mitt zine från 2023.
Gräns
Dom vill institutionalisera mig
I äktenskap
Reproduktion
Mentalsjukhus
Dom vill spärra fast mig
Vid en man
I ett hem
Med mig själv
Du kan gå bortom denna gräns
Men jag är inbunden i den
Jag säger:
Vet du att gifta män mår bättre än skilda
Medan
Gifta kvinnor mår sämre än skilda
Jag sörjer dina behov
Inom denna gräns
Som är vår relation
Mitt liv
Min kropp
Mitt varande
Har blivit en service
I ett äktenskap
I en reproduktion
I detta hem
Som är samtidens mentalsjukhus
Freak
Överallt ser jag dom
De ”mystiskt” utbrända
Långtidssjukskrivna
Deprimerade
Medicinerade
Kvinnorna
Överallt ser jag det
Det heterosexuella äktenskapet
Som i främsta rummet rymmer sjuklighet
Överallt ser jag den
Den sociala ordningen
Alltid en förkrympning av kvinnan
Och en förstoring av mannen
Överallt ser jag hem
Där han har ett musikrum
Datorhörna
Garage
Men inte hon
Hon får skapa egna mikrokosmos inom sig
Drömmer om att inte bara få ett eget rum
Utan en egen värld
Ibland iklär hon sig sjukrollen
För att få lov
Att leva, uttrycka
Sitt fulla spektra av mänsklighet
Då blir hon patologiserad
Samhällets freak
Eller
Har du PMS
Eller är du bara i en heterosexuell relation med en man?
Är du utbränd
Eller är du bara i en heterosexuell relation med en man?
Känner du dig ensam
Eller är du bara i en heterosexuell relation med en man?
Har du generaliserat ångestsyndrom
Eller är du bara i en heterosexuell relation med en man?
4-ever never
Du sa: vi för alltid
Jag sa: vi så länge det känns bra
Du sa: 4-ever
Jag sa: 4-ever never
Du sa: vi kommer dö ihop
Jag sa: vi ska leva ihop
Tills den dagen då vi inte ska det längre
Damm
Vi inredde vårt hem tillsammans
Vi bodde här
Ändå såg jag allt mindre av mig
Du bar hem mer och mer grejer
Tillslut omgärdades vi av dig
Saker var din flykt
För att slippa känna efter
Damm samlades
I varje hörn
Damm är lika med arbete
För mig som kvinna
Damm är lika med död
Som virvlar runtom oss
Varje gång du var bortrest
Tog jag några av dina saker
Ställde upp på vinden
Hoppades att du inte skulle märka
Det gjorde du sällan
Utan fortsatte bära hem
Mer och mer grejer
Tills jag drunknade
Vet du vad dom säger?
Att ensamhushåll är isolerande
Men jag har aldrig känt mig så ensam
Som när jag bodde med dig
Ensamhushåll är kvinnans frihet
Tvåsamheten och samboskapet hennes fängelse
Drömde om att sticka
Inte ta ett skit med mig
Bo skralt, kalt och tyst
Utan damm
Utan dig
Mitt
Allt som var mitt, blev ditt
Mitt försvann när ditt växte
Allt ditt blev vårt
Du ville ha det så
När jag skulle gå ut, följde du med
Du förstod inte att jag ville vara själv
Vara egen
Autonom
Du förstod nog verkligen inte
Eller förstod du men lät mig ej?
Om du inte lät mig
Förlåter jag dig kanske aldrig
Någon annan stans
Ligger mitt emot dig
Naken
Stryker mina händer
Mot ditt bröst
Hud feromoner dragningen
Andas
In med munnen
Ut med könet
Du håller om mig
Också
Men dina händer är mer stressade
Upp och ner
För min rygg
Rastlöst
Jag blundar
Öppnar ögonen för att titta om du blundar
Du blundar inte, du stirrar
Någon annanstans
Du är någon annanstans
Jag undrar alltid var
Vart är det du flyr
Bortom min kropp
Bortom dina händer
Kan inte tvinga dig
Att vara här och nu
Men önskar
Att du var
Senare
Så gråter jag
Säger att jag känner mig ensam
Du förstår
Faktiskt
Du håller med
Faktiskt
Du medger
Faktiskt
Senare
Är jag arg
För att min hud inte räcker till
Att den inte trollbinder dig
Det finns annat som distraherar
Vad kan vara viktigare än
Hud feromoner dragningen
Jag vet inte
Du vet inte
Men du förstår kanske
Jag förstår kanske, också
Fjorton kramar om dagen
Behövs för att växa
Inte gråta
Du sa:
Ingen har kramat mig förr
Du sa:
Jag är fast
Du stirrar bortom mig
Medberoende
Vi var ett skevt venndiagram
Du vet:
Du är en cirkel, jag är en cirkel och våra cirklar möts
Och i mitten finns vårt gemensamma
Men din cirkel slukade alltmer plats
Tillslut var du och vi allt som fanns kvar
Jag tynade bort
Av tiden
Modrande
Jag tog hand om dig
Jag tog över modrandet
Efter din mor
Modrande går i arv
Det meddelar ingen
När man som kvinna går från barn till vuxen
Att nu tar du över min roll
Fastän att du inte har ett barn
Han var barnet
Du var mitt ofrivilliga barn
Liv/död
Du hotade med självmord
Du sa:
Lämnar du mig så tar jag livet av mig
En gång stod du i köksfönstret, hukandes
Skulle hoppa från tredje våningen
Jag skrek och hur fan ska man orka bära
Någon annans liv på sina axlar?
Jag visste att du inte skulle klara dig utan mig
Jag höll dig vid liv
Samtidigt sög du allt liv ur mig
Du fick mig att se och tro på saker som inte var där
Du var mitt gasljus
Så många händelser jag inte minns
Som du tog ifrån mig
Minnen du begravde, finns dom inom dig?
För dom är inte hos mig
Blockerat, svart, tomt i skallen
En gång när jag hade låst in mig själv i sovrummet
Försökte du sparka in dörren
Det gick ett hål rakt igenom
MKB använde billiga pappdörrar
Att gå försiktigt på splittrat glas
Är att leva ett undvikande liv
Ett undvikande liv är motsatsen till att leva
Var jag rädd för att dö?
Nej, jag var rädd för att leva hela livet med dig
Missbruk
Du luktade alltid öl
Dygnets alla timmar
Stadens alla platser
Hemmets alla vrår
Du försökte dölja det oftast
Jag också ibland
Försökte dölja min besvikelse
Och skam
Inför andra
Du var full när andra var nyktra
Du var fullast när andra också var fulla
Sticka
Det sticker fortfarande i mitt bröst
Varje gång någon öppnar en ölburk
Det är du som sticker mig
Med din aluminiumkniv
Minnet av dig som etsat sig fast i min kropp
Du lever kvar i mig
Fastän att jag stack
Lida
Och jag vet att du var våldsam
För att du själv led
Hur skulle jag kunna utsätta dig för mer lidande
Genom att lämna dig ensam
Jag stannar
Inbillar mig att det är bättre att jag lider
Lidande som överförs
Från generation till generation
Från man till man
Från man till kvinna
Där det fastnar
Jag ville
Jag ville öppna upp
Du ville skärma av
Så jag stängde av
Närhet, ömhet och kontakt
Med andra
Utanför den tvåsamma enheten
Förvandlades till hot
När vi formaliserade en gräns
För vårt varande
Jag ville ut och iväg
Du ville in och ner
Så jag gav upp
Att lämna
Jag visste redan efter ett år att jag skulle lämna dig
Ändå väntade jag i tre och ett halvt år till
Att lämna något man är medberoende i tar tid
Tankar måste tänkas, scenarion måste iscensättas
Lämnandet är en egen värld innan du delar den
Med någon annan
För du vet att så snart du delat det
Med någon annan
Så måste du gå
Huvudet behöver komma ikapp kroppen och hjärtat
Intuitionen i maggropen springer snabbare än intellektet
Det gör att du hinner förtidssörja
Sörja slutet i början
Sörja slutet innan slutet är där
När vet man att man borde göra slut?
När du googlar ”när vet man att man borde göra slut?”
När du tycker att du ser tecknen överallt
Newtons tredje lag:
Du måste lämna något för att komma framåt
Fatta nu
Fatta nu
Kan andas nu
Utan dig
Men drömmer ibland
Att du jagar mig
Det är som att du med din mun
Suger luften ur mina lungor
Stort svart hål
Vaknar med kramp
Ditt grepp runt min bröstkorg
Klämmer åt
Kalla händer, klump i halsen
Du som nyss var glömd
Besöker mig i interstellära drömmar
Kanske var du alltid här
Gömd i mig
Själv
Fatta nu
Jag vet ju det
Att sorgen inte krymper
Utan att jag växer runtom den
Men när jag blir mindre
Blir sorgen större
I proportion
Och det här vill jag att du ska förstå
Fatta nu
Jag saknar inte dig
Jag saknar mig
Själv
Jag saknar delar
Som du drog fram i mig
Jag undrar var dom är
I parallella galaxer
Om jag kommer få träffa dom igen
Det är inte dig jag vill åt
Det är mig
Själv
Fatta nu
När jag drömmer om dig
Är det mig själv jag sörjer
Stjärnor som slocknat och dött
Som jag försöker väcka till liv
Tyder mitt sovande tillstånd
Tror att jag kommunicerar
Med mig
Själv
Patriarkalisk tid
Snart en månad sedan
Jag lämnade
Dig
Du sa att jag var ditt allt
Det är inget kärleksbevis
Det är ett beroendebevis
Vi var beroende av varandra
Och jag bröt det
För bådas vår skull
Suzanne Brøgger skrev:
Att lämna det patriarkaliska rummet
är att lämna den patriarkaliska tiden
och flytta över i en ny tid
Du är utskriven från sjukhuset nu
Men inskriven på en annan plats
Mellanplats i limbo
Vilken plats befinner jag mig på?
Jag var fast
Clementine Morrigan skrev:
Stuck places are portals
Jag är nu i en tidsportal
Nu när jag inte längre är din, ”din”
Vem blir jag då?
Shiv sa:
On a straight path to death
Om sitt äktenskap
Jag bröt rakheten
Min egen straightness
Dagar
Läser min dagbok
19 juli
Är det nu jag lämnar?
Jag tror kanske det
5 augusti
Det var nu jag lämnade
En månad senare är du fortfarande i chock
Du som blev lämnad
Kommer inte förbi den första fasen
Älska
Du vet att jag älskar dig
Och dig
Och dig
Och dig
Utan min gränslösa empati för dig
Dig och dig och dig
Hade jag aldrig varit i denna tvåsamhet
Hur skulle jag orka det
Om jag inte älskade dig
Så mycket
Att mitt hjärta krampar
När jag lämnar dig
Jag vet att du är ensam
Alltid varit ensam
Slut
Jag ersätter den döda institutionen
Med den levande erotiken
Väcker mina sinnen
Kroppens
Likaså jagets
Frigörelse
Är tätt sammankopplad med den sociala
Den här brinnande cirkeln
Av kvinnor som krympt
Vid sidan av en man
Slutar med mig
