Reifiering av relationer – när kärlek blir en vara

Vi ingår i kapitalismen inte i sociala relationer, utan i ekonomiska förbindelser. Vad händer när vi filtrerar dagens dejtingskultur, Tinder och generella relationsskapande genom begrepp som varufetischism och reifiering? 

Punktlistor – den nyliberala synen på människor

I varufetischismen (commodity fetishism) är mänskliga relationer ekonomiska, inte sociala. Mänskliga relationer i vardagen beter sig som relationer mellan ting, och man tänker sig att varor är källan till människans tillfredsställelse. 

Med reifiering, en av marxismen mer kända teorier, gör man mänskliga erfarenheter/handlingar/skapelser till ting, till objekt. Dessa erfarenheter, objekt, kallas för reifikationer. Reifikation betyder ungefär förtingligande, och åsyftar sättet vi ser på människor som om de vore ting. Vi ser inte medmänniskor för deras sociala egenskaper, utan betraktar och bedömer människor som saker.

Genuint intresse för sociala relationer, byts ut mot punktlistor. Han ska vara brunett, ha akademisk utbildning, lyssna på rock men inte RnB, han ska bekräfta vår relation genom gåvor, han ska ha ett sparkonto med åtminstone 10.000 kronor och han måste vara minst 190 centimeter lång.

Det är inte att se medmänniskor som sociala, komplexa varelser. Utan det är ett sätt att se på människor som varor på en marknad, som ting. Ting man kan köpa, byta ut, sälja, värdera, bedöma, döma.

Vi ingår i kapitalismen snarare i en rad olika ekonomiska förbindelser mellan varandra. Relationer som bygger på meningslösa krav och därför är fattiga på innehåll är givetvis dömda att misslyckas.

Reifiering reproduceras i tv-program som Gifta vid första ögonkastet, där experter inom olika områden matchar ihop två personer. 

Deltagarna har, enligt experterna, mycket goda chanser att kunna forma en relation eftersom man har tagit en rad olika faktorer i beaktning: anknytningstyp, personlighetstester, IQ-tester, man har mätt nivåer av dopamin och oxytocin med mera. 

När sedan par efter par skiljer sig under programmets gång verkar experterna alltid lika förvirrade: »Jag är förvånad, de hade alla chanser att vara ett gift par, de verkade som en perfekt match på pappret.«

Människor är inte listor på ett papper. Vi kan inte para ihop olika människor utifrån checklistor och personlighetstester. Så fungerar inte sociala relationer; så fungerar ekonomiska varor. Tinder är en bra illustration av ett samtida fenomen av reifiering. 

Självförverkligande och beslutsångest

Sverige är det land i världen där man har som mest möjlighet att ägna sig åt självförverkligande aktiviteter, visar forskning. Det påpekar man bland annat i dokumentären The Swedish Theory of Love. 

På Inglehart-Welzels karta över länders kultur i relation till varandra, placerar sig Sverige på en unik plats. Längst uppe i det högra hörnet. Kartan mäter bland annat möjligheterna att ägna sig åt självförverkligande snarare än att behöva ägna sig åt livsuppehållande aktiviteter. Sverige, individualismen och valfrihetens land.

Självförverkligandet står sällan stilla, utan är i sin själva essens föränderlig – jaget omvandlas ständigt mot detta subjektivt ”bättre”, vilket försvårar beslutsfattandet ytterligare. 

Hur ska du kunna veta vad du vill, om du om ett år från idag förverkligat dig själv – det vill säga förändrat dig? Vad du vill idag behöver inte alls vara vad du vill om ett år. Det gör att du håller alla ”dörrar öppna”. Det blir svårt att knyta an, svårt att komma nära, svårt att släppa in.

Inom psykologin skulle det kallas för ”undvikande anknytning”, inom sociologin finner man istället svaret i människans ökade valfrihet och de många möjliga alternativen. 

Vi skapar en slags känslomässig distans för slippa ta ett beslut. Människor som blivit som ting. Saker att jämföra, parera… Göra listor. Kanske ibland köpa och äga. Köpa någons intresse, äga någons tid. 

Eva Illouz beskriver det som ”bindningsfobi”. Hon menar att så kallad ”seriell sexualitet” är ett resultat av vår ökade valfrihet. Det finns helt enkelt för många människor att välja mellan.  Nu, till skillnad från förr, kan människor få mer allt, fler pjäserna på spelbrädet. Han och hon och den och det. Idag, imorgon, igår. Kanske sedan, redan nu, lite, mycket, sedan igen.

En aldrig sinande källa av lust, sex och så platt meningslös ”kärlek”.

För inte är det kärlek. Barry Schwartz, bakom boken Valfrihetens tyranni, menar att det är svårt för människan att enbart välja ett alternativ när det finns många möjligheter. 

Som att välja friskola åt sitt barn. Det visade sig att det fria skolvalet inte alls gjorde livet enklare, utan svårare. Föräldrar vill trots allt att barnet ska få kvalitativ skolgång (oavsett plats), inte en kvantitiv uppsättning skolor att välja mellan. 

Eller som att köpa en tv. Man läser och letar och jämför bland hundratals modeller. När man tillslut lyckas bestämma sig för ett alternativ, kanske förväntningarna är så höga att man ändock blir besviken på sitt val. För att slippa känna eventuell ångest över konsekvenserna av detta helt ”fria val”, avstår vi ibland att välja överhuvudtaget. Är dörren då konstant öppen eller helt stängd?

Illouz talar om skillnaden mellan en hedonistisk rädsla för att binda sig, och en slags viljelöshet. Hedonisten kan inte bestämma sig för en enda person bland alla alternativ; den viljelösa förmår inte längta efter någon, ja något alls.  

Många hyllar den nya tidens sexuella frihet, kanske i synnerhet friheten det innebär för kvinnor. Men det är, trots friheten, en slags nyliberal idé där sex och sexuell status blivit en vara på en kärlekens marknad. Inte ett maktmedel, en vara.

Män har störst valmöjligheter, visar det sig. Denna valfrihet skapar en blasé inställning till meningsfulla relationer. Vill jag egentligen ha någon, någonting, alls? Kanske inte, egentligen. Den viljelösa distansen är dock ett maktmedel. Att visa sig svårfångad befäster människans självständiga och fria status på kärleksmarknaden. Alla vill ha mig, men jag vill inte ha någon. 

Helen Fisher menar att beror på den kemiska sammansättningen i människans kropp. Att jaga den man inte kan få, är att öka nivåerna av signalsubstansen dopamin. Ungefär samma rus som sex, mat och alkohol. Och när man fångat sitt byte ökar den sociala statusen, det vill säga förflyttas maktpositionen. Han, eller hon, bland alla andra ”misslyckade”, lyckades! 

Tingens förgänglighet

Kapitalismens själva kärna är det privata ägandet. För att äga ska du ha, därför arbetar kapitalismen intensivt med att väcka olika ha-begär samt avund. Ägande bidrar till en rad olika känslor inom oss. Det medvetandegör vad man äger i allmänhet, men vad man inte äger i synnerhet. 

Är det så vi ser på dessa kärleksrelationer? Som statiska produkter vi äger, förvaltar och förkastar?

Detta icke-ägandet – att inte ha – bidrar till otillfredsställelse, skam och missnöje. Om kapitalismen vore filosofi, snarare än ekonomi, torde idéläran att vara »du är, vad du inte har«. 

Förutom medvetenheten om vad man inte äger, så lär kapitalismen oss i första hand den fysiska världen, inte den sociala. Saker och ting är här centrala, inte allt det som utgör en människa. 

Det är i denna ångestfyllda verklighet något alldeles visst uppstår. Man tillåts inte fokusera på den sociala och inre världen, det hinner man helt enkelt inte med. Utan fokuset ligger konstant på den fysiska världen, på vad man inte äger samt på det faktum att vad man äger kontinuerligt kräver utbyte. 

Tingen är förgängliga, den fysiska världen är förgänglig, livet är förgängligt. Du är förgänglig. 

Relationer som statiska produkter

Dejtingkulturens skådespeleri avslöjar också någonting annat: alla är inte lika mycket värda i kapitalismen. För när människors kroppar, utseende, pengar och bostäder blir reifikationer – så är den med störst samlat kapital värd mest. 

Detta märks exempelvis genom hur kvinnorna talar om sig själva som om de vore marknadsvaror och reifikationer: »Jag är vacker, det tar tid och kostar pengar att bli så här vacker. Jag nöjer mig inte med vad som helst, män måste förtjäna att få vara med mig«, kan de säga in i tv-kameran. 

Att förändra och föryngra handlar även om status och om makt. För skönhet är makt, det vet kvinnor. Det konceptet tror även män blint på, som fortsätter att betala hela notan. Åtskilliga studier har visat att normativt attraktiva människor får bättre bemötande och service.

Han köper hennes kropp, hennes skönhet, hennes sexualitet. Hennes tid. Alla vet att detta är transaktionen som sker när han betalar för middagen. Hon säljer sin kropp, sin skönhet, sin sexualitet. Sin tid. För hon vet om att skönhet är en vara på den falska kärlekens marknad.

Mycket går förlorat i den reifierade världen. Istället för att grunda relationer i ett genuint intresse för den specifika människan mittemot, produceras relationer för det allmänna intresset av att ”ha en relation”.

Relationer är inte statiska produkter man äger. Relationer är sociala processer man gör. 

År av forskning inom fältet kärlek har gjort att vi har kommit fram till detta: ingenting. Vi vet helt enkelt inte varför vi blir förälskade i just en person. 

Det enda man har lyckats fastställa är att vi tenderar att forma relationer inom samma socioekonomiska grupp (samhällsklass), antagligen av kulturella och sociala skäl. Men forskare har inte kunnat fastställa att det finns några belägg för att dessa relationer beror på varken anknytningstyp, hormonnivåer, intressen eller personlighetstyp. Ingenting.

En medmänniska är aldrig är en vara på en marknad. Den är inget ting. Den är inte en punktlista. Det är inte ett svepande höger och vänster med kravlistor och checklistor. Relationer är aktiva, sociala processer man gör gemensamt. 

Det är inte heller en process som går att intellektualisera eller rationalisera. Genom att göra våra beslut rationella så suddas känslan ut. Det är först när vi agerar på intuition – snabbt och utan eftertanke – som verklig känsla uppstår. 

Att vara rationell försvårar inte bara besluten, utan dämpar också själva känslan efter beslutsfattandet. Det vill säga, ju mer man teoretiserar sina val, desto mindre entusiasm kommer man att känna inför det man väljer. 

Alltså är känsla och intuition någonting som människan behöver återupptäcka i vår tid.

Känsla, intuition och erotik. 

Läslista:

• Helen Fischers “Why we love”

• Eva Illouz “Därför gör kärlek ont – en sociologisk förklaring”

• Marx “Kapitalet”