Privategendom, patent och copyright – att inhängna världen

I hjärtat av kapitalismen är privat ägande. Det privata ägandet utgör grundstommen för hur kapitalismen organiseras: Produktionsmedlen och kapitalet ägs privat av en kapitalist, inte kollektivt av arbetare.

Det vill säga lönearbete. Lönearbete är en kapitalistisk företeelse som – med brutalt våld mot folket – infördes runtom i världen från 1500-talet och framåt, när vi gick från feodalism till handelskapitalism. Man tvingade folket att nu börja arbeta åt en kapitalist (som ägde fabriker m.m. privat), för att sedan erhålla lön.

En process i den tidiga kapitalackumulationen och i kapitalismens början, var därför att göra allmänningar (allmän egendom) till privat egendom. Som exempel i Sverige skedde det i början av 1800-talet genom enskiftesreformerna, där fattiga bönder och torpare förlorade sin mark (och de jordlösa hade ingen mark till att börja med), medan större jordägare och godsägare ägde mer och började ackumulera egendomar. Arbetare fick arbeta åt godsägaren, som tjänade såpass mycket att den kunde exportera överskottet av skördarna.

Det sker alltså ett skifte i vad som ägs av folket (arbetarna) och vad som ägs av kapitalisten. Denna process kallas “enclosure” på engelska, vilket bland andra Silvia Federici beskrivit ingående i Caliban and the witch: Women, the Body and Primitive Accumulation. Man “inhängande” marken och i förlängningen arbetarklassen, tvingade dom till lönearbete och satte egendomen/kapitalet i privat ägo. “Privat ägo” är alltså att det ägs av den ägande klassen (kapitalisterna), och inte är en allmänning.

***

Kapitalet behöver hela tiden expandera, för att inte konkurreras ut. Därför jagar kapitalisten ständigt ökade profitkvoter, och gör det på olika sätt. Dels genom en konstant ökad exploatering av dig som arbetskraft. Och dels genom att expandera in i nya marknader och sfärer.

Kapitalet kan inte alltid gränslöst expandera i det materiella, eftersom den materiella världen har gränser. Planeten (alltså t.ex. arbetskraft, mark, resurser) har faktiska fysiska gränser. Jämför med dåtidens guldmyntfot, som idag blivit till största del digital valuta.

Idag har kapitalet brett ut sig i vad som kallas “fiktivt kapital” och immateriella tillgångar. Kapitalet existerar som digitala siffror på börsen (fiktivt kapital), men kan också existera rent immateriellt där kapitalister och företag tar patent på och hävdar äganderätt över idéer, uppfinningar och verk.

Om bland annat detta skriver Vandana Shiva i Biopiracy: The Plunder of Nature and Knowledge. Hon definierar biopiracy som när företag (västerländska generellt) patenterar traditionell kunskap av urfolk och biologiska resurser. Naturen och kunskapen stjäls; de förvandlas från allmänningar till privat egendom.

Både patent (“Statute of Monopolies”) och copyright (“Statute of Anne”) uppstod i hjärtat av den koloniala handelskapitalismen: Storbritannien år 1624 respektive 1710.

• Idén med patent var att upphovsmakaren till en teknisk innovation skulle få monopol (!) på den i utbyte mot att den publicerade detaljer kring den tekniska lösningen. Förlåt, men i min värld är detta helt jävla ding ding. Att kunna äga lösningar på problem.

• Copyright-lagen ska skydda kreativa verk från att spridas “olagligt”, men vi vet alla att kreatörers problem sällan är att något sprids, utan att de måste underkasta sig kapitalistiska jätteföretag och sönderexploateras för att ha en chans att tjäna en enda krona på sina verk (t.ex. Spotify).

Shiva kritiserar det globala patentsystemet, där företag kan ta patent på både materiella och immateriella tillgångar som frön, medicinalväxter och jordbruksmetoder. Naturen har varit en allmänning, och kunskaperna har urfolk använt i århundraden, men än viktigare: spridit! Spridit denna kunskap fritt.

Kunskap ska inte inhängnas och ägas privat! Kunskapen måste vara fri, varför jag alltid kommer stötta initiativ som delar och sprider resurser och material (även “olagligt”).

***

Det är en bisarr företeelse att “patentera” kunskap, eftersom den ackumulerats över tid och inte är någon enskild individs. De böcker jag har skrivit hade inte kommit till om jag inte hade läst hundratals andra verk, och format mina tankar. Mina tankar kan inte patenteras som “mina”, herregud, det är samlad kollektiv kunskap.

Jag får ofta frågan varför jag inte ger ut mina verk via förlag. För det första för att jag inte är intresserad av att anpassa mig en millimeter i mitt skrivande (eller ännu värre kommersialiseras). För det andra för att jag licenserar allt mitt material under Creative Commons-licensen CC BY NC ND, som innebär att man får använda och sprida mitt material som man vill, men man får inte tjäna pengar på det. Det för mig är öppen, fri kunskap, och så det ska vara.

Fly helt kan knappt någon göra; det är ett störningsmoment för mig att jag måste köpa ett abonnemang på den här kapitalistiska plattformen för att kunna publicera en blogg, och längst ner bäddar jag in en låt via Spotify… Det privata ägandet omgärdar oss hela tiden, överallt. Och givetvis är det förståeligt att många kreatörer behöver förlita sig på förlag/utgivare för att ha en chans att försörja sig, om det är deras lönearbete.

***

Avslutningsvis. Patent och copyright är generellt ett sätt att stjäla natur, kunskap, metoder och idéer och inhängna dessa i privat, kapitalistisk ägo.

Det är att låta kapitalet expandera in i nya materiella och immateriella sfärer.

Det är att stjäla, sedan äga, sedan hindra andra att använda och ta del av det. Det vill säga kolonialismens tre budord.

***

“Du tror du äger jorden som du står på
Att allt blir ditt där du har gått i hamn
Men berg och träd, ja allt som finns omkring dig
Har ett liv, har en ande, har ett namn”

Läslista

• Vandana Shiva – Biopiracy: The Plunder of Nature and Knowledge

• Silvia Federici – Caliban and the witch: Women, the Body and Primitive Accumulation

• Silvia Federici – Re-enchanting the World: Feminism and the Politics of the Commons