Känner du det?

Känner du det? Känner du det också? Hur dom vill förstöra tilliten vi har till varandra. Ibland lyckas dom, sätter kilar mellan mig och dig, gör oss misstänksamma, vi börjar tvivla på om människor verkligen går att lita på.

Kommer du ihåg när vi sa: hit, men inte längre. Året efter sa vi: hit, men inte längre. Och året efter det sa vi: hit, men inte längre. Men dom kom alltid längre, konfliktlinjerna har ständigt förflyttats, lika bestämt som en våg som drar upp sanden.

Känner du det? Känner du det också? Hur grannskapen börjar titta på varandra, inte för att säga hej utan för att sondera potentiella hot. Ibland har dom verkligen lyckats, vi sätter upp kameror och barrikaderar oss bakom säkerhetslås och larm.

Kommer du ihåg när vi sa: inga rasister på våra gator. Och nu är allt vi hör om dom andra, dom andra som springer på våra gator, som inte ska få vara på våra gator, om dom andra som spränger, skjuter, slåss. Men vi får aldrig höra om fattigdomen, klassklyftorna, rasismen och hela jävla skitsystemet.

Känner du det? Känner du det också? Hur dom spränger in idéer om godhet och ondska. Misstänkliggör dig, eller mig, eller någon annan. Ibland lyckas dom, splittrar vår gemenskap, kyler ner den medmänskliga värme vi utsöndrar.

Vi har mer gemensamt, jag och du, än vad vi två har med dom. Alltid mer gemensamt. Det är vi som ska stå som enad front i solidaritet, vi som ska hjälpas åt i ömsesidig hjälp.

Nej till gränser, murar, larm, lås, kameror, straff, stängsel.
Nej till snuten och militären på våra gator.
Nej till den pissideologi som dom förordar.

Jag litar på dig. Lita på mig.
Vi ska alltid öppna upp våra dörrar och hem.
Vi ska aldrig stänga oss inne, ensamma i rädsla.

Jag är inte rädd för dig. Var inte rädd för mig.
Vi ska alltid ta hand om varandra.
Vi ska aldrig låta dom ta vad som är vårt.

Samhället är vårt och framtiden är vår.
För vi har något som dom inte har:
Tilltro till människan.
En tro på att alla människor är bra.
Vill göra bra
Kan göra bra.
Jag litar på dig. Lita på mig.