Erotiskt, lekfullt kamratskap

Kärleken

Ända sedan jag läste Aleksandra Kollontajs term “erotiskt kamratskap” har jag älskat det. Visst, jag älskar erotiken, och visst, jag älskar kamratskapet. Men syntesen de skapar älskar jag om möjligt mer.

Kollontaj var en rysk revolutionär, marxist och feminist. Före sin tid kritiserade hon äktenskapet som institution och vad den gjorde med den fria kärleken. I hennes bok Kärlekens frukt från 1923 skriver hon om vad hon kallar “kärleksleken”, det erotiska kamratskapet, något som kan mata vår hungriga själ.

I boken kritiserar Kollontaj den borgerliga, institutionaliserade synen på kärlek, som i sin tur påverkas av den konkurrens, kommersialism och det marknadstänk som präglar vårt kapitalistiska samhälle:

"Kärleksleken" kräver en stor finhet hos själen, uppmärksam finkänslighet och psykologisk vaksamhet och är därför till och med mer än "den stora kärleken" i stånd att uppfostra och utforma de mänskliga själarna.

Den fria kärleken kämpar mot två oundvikliga hinder: oförmågan att älska (som utgör vår sönderslitna, individualistiska världs väsende), och å andra sidan bristen på den nödvändiga lediga tiden i och för verkliga själsupplevelser.

Den nutida människan har ingen tid att älska. I det samhälle, som från gammalt är grundat på konkurrens, i den grymmaste kamp för tillvaron, i den oundvikliga jakten antingen efter ett fattigt stycke bröd eller efter förmögenhet eller efter befordran blir det ingen tid över för odlandet av den anspråksfulle och känslige "Eros".

Då växer könens ömsesidiga oförståelse för varandra, och ju högre kvinnans individualitet är, ju mer sammansatt hennes själsliv är, desto kännbarare verkar den sexuella krisen.

Här ger hon också uttryck för den slitning mellan könen som fanns då, och som tyvärr återigen är i stora revor. Hon skriver om en oförståelse mellan könen som ökar när kvinnans Jag blir mer sammansatt, men också mer fritt (kanske lekfullt?).

Krisen

Sverige är ett av de tio länder där skillnaden mellan hur unga män och unga kvinnor ser på ökade rättigheter för kvinnor är som störst. Vi har idag ett stort könsgap. I Expos nya rapport Hotet från ytterhögern (2025) beskrivs dessa skillnader i attityder och politiska positioner mellan män och kvinnor, där män har gjort en större högersväng och nu i allt mindre utsträckning identifierar sig som feminister. En studie av Göteborgs universitet visade att unga män är den grupp som är mest negativa till ökade rättigheter för kvinnor (Gefjon Off, 2022).

Det finns såklart flera förklaringar till detta. De flesta handlar, tror jag, om en välfärd som slagits itu, ökad ojämliket, isolering och ensamhet, ett orättvist klassamhälle som allt mer blottlagts framför våra ögon och rädslor inför en ekonomiskt oviss framtid. Det är då skönare hålla fast vid mer konservativa värderingar och ideal; man vill värna kärnfamiljen, bibehålla traditionella könsroller, se till att man äger en egen bostad etc.

Studien visade att de män som svarat att anser att de förlorat på ökade rättigheter för kvinnor främst bodde i kommuner där arbetslösheten ökat, vilket stärker min tes om att det kan förklaras med ekonomiska strukturer. Det är alltså en fråga om klassrelationer som förstärker ett könsgap. Om man bara kunde få dessa unga män sparka uppåt istället!

Att unga idag börjat värna mer traditionella ideal igen – som kärnfamilj, tvåsamhet, barn, villa, Volvo – tror jag kommer att öka revan mellan könen. Som Kollontaj uttryckte det: “könens ömsesidiga oförståelse för varandra”.

Vi ska ju vara (erotiska) kamrater, inte en borgerlig institution!

Leken

På mina fingrar har jag tatuerat in “Kär lek”. Inte kärlek, utan kär lek. Leken är central för mig. Central i relationsbyggandet, central i känslouttrycken, central i erotiken.

I en ny forskningsrapport om lekfullhet i intima/romantiska relationer undersöks hur lekfullhet hänger ihop med välmåendet. Eftersom det inte nämns får jag utgå ifrån att paren är monogama. De undersökte både mixade par och kvinnliga samkönade par, vilka i princip gav liknande resultat, med några skillnader framförallt i svartsjuka.

Vad har de för anknytningsstil? Vilka typer av svartsjuka har de, eller har inte? Känner de sig trygga? Är de tillfreds i relationen? Litar de på sin partner? Hur hänger dessa resultat ihop med lekfullheten parterna har?

De definierar fyra typer av lekfullhet:

• Utåtriktad (att använda lekfullhet för att lätta på stämningen). På engelska “Other-directed”.

• Lättsam (att se livet mer som ett spel/lek). På engelska “Light-hearted”.

• Intellektuell (att leka med idéer). På engelska “Intellectual”.

• Fantasifull/nyckfull (att gilla ovanliga aktiviteter). På engelska “Whimsical”.

Överlag var lekfullhet något positivt i en relation, för båda inblandade. Men resultaten var inte helt entydiga. All lekfullhet bidrog inte med samma typ av känslor.

Den som hade en parter som främst uppvisade “lättsam lekfullhet” visade högre nivåer av misstro gentemot sin partner. Den kände att den inte i lika stor utsträckning kunde lita på sin partner, som t.ex. att den var trogen. Författarna menar att det kan bero på att denna formen av lekfullhet kan uppfattas som arrogant, blasé, undvikande eller nyckfull. Man kan tänka sig någon som uttrycker saker som: “Vi tar det som det kommer, vi behöver inte planera” eller “varför tänka på sådana jobbiga saker, vi kan väl bara ha kul?” och vilken distans det kan skapa.

Den fantasifulla lekfullheten gav blandade resultat. Den som själv hade hög fantasifull lekfullhet rapporterade högre nivåer av kognitiv och beteendemässig svartsjuka, men lägre emotionell svartsjuka. Kanske, menar författarna, har den fantasifulla personen så mycket fantasi att den också mentaliserar, tänker och skapar olika scenarion som får den att bli svartsjuk. Men den som hade en fantasifull partner (i.e. “en liten knastok”) uppgav låga nivåer av svartsjuka och var överlag trygg.

Forskarna såg också att hög lekfullhet hos män korrelerade med lägre aggressivitet.

Resterande typer av lekfullhet förknippades med höga nivåer av tillfredsställelse och glädje hos båda parter. Alla typer av lekfullhet var kopplade till lägre emotionell svartsjuka. Lekfulla personer reagerar alltså mindre känslomässigt på potentiella hot mot relationen och är mer avslappnade. Slutligen spekulerade författarna i att lekfullhet i en relation faktiskt kan dämpa en otrygg anknytning och skapa trygghet.

Kanske är allt jag vill säga:

Lek mer, kära ner er mer, var kamrater.