Den svenska strategin: säkerställa kapitalets fortsatta expansion

Publicerades ursprungligen i Krakel, 22 november 2020.

Istället för att utmana profiten, pumpar regeringen ut sin moralstrategi. Krakelmedlemmen Michaela skriver om den svenska strategin.

➖

But tonight I'm gonna dance again
To the morning give it all I can

Kite kommenterar inte den nuvarande attacken på svartklubbskulturen, men strofen känns i hjärtat. Det var så längesedan man dansade.

Nu står vi här: Regeringen har tydligt blottlagt vad den svenska strategin går ut på. 

Fortsatt produktion

I Sverige behålls produktionen till varje pris; staten offrar arbetarklassens liv för profit. Det har aldrig varit tal om att isolera arbetarklassen för att den ska vara trygg, frisk och säker. Nej, arbetare ska jobba – oavsett vilka risker det innebär. Inte sällan utan skälig skyddsutrustning. Busschaufförer ska köra, industrier rulla. Varorna måste ut, pengarna måste in. 

En vän sa: ”Det är ju ingen skillnad nu från förra året, vi måste producera, prestera och få fram precis lika mycket som tidigare år.” Produktionen behövs, inte för människornas behov, utan för att säkerställa kapitalisternas ständigt ökande profit. Och visst fungerar det, i september rusade H&M-aktien med 11 % och ett nytt miljardregn föll över Sveriges rikaste klan Persson.

Statens funktion är att bibehålla vårt nuvarande ekonomiska system, något som var skrattretande tydligt när regeringens initiala krispaket gick till storbanker och näringsliv. I den globala kapitalismen är länder totalt beroende av varandras import, export och arbetskraft. När någonting brister i denna exploaterande handelskedja, fallerar hela systemet. 

Givetvis fungerar det inte att i kapitalismen isolera vad som skapar profiten, alltså mervärdet, till kapitalisterna: den mänskliga arbetskraften. En isolering av arbetskraften är förödande för kapitalets fortsatta expansion.

Den svenska strategin är således att skicka folk till jobbet, oavsett smittorisker, för att denna mervärdesutsugning ska kunna fortgå. Kapitalet bryr sig inte om människans hälsa, den bryr sig enbart om profit. En profit som kapitalisterna tillskansar sig med anarkistisk laissez-faire – anything goes.

En ny svensk studie visade att låginkomsttagare löper fyra gånger högre risk att dö i covid-19, jämfört med höginkomsttagare. Klass avgör liv och död, så har det varit sedan klassamhällets uppkomst. Taxichaufförer, sjuksköterskor, butikspersonal och byggarbetare kan inte jobba hemifrån.

Fortsatt konsumtion

Förutom att produktionen med dess minutiösa handelskedjor måste bibehållas, ska vi också fortsätta konsumera. På fredag hålls den årliga konsumtionsdagen: Black Friday. Även Black Friday följer kapitallogiken med ständig expansion: numer anordnas även Black Weekend och Black Week. Hela veckan förväntas arbetare konsumera den lön de fått när de tvingats sälja sin arbetskraft till kapitalet.

Konsumtionen behövs för att säkerställa kapitalismens nödvändiga varucirkulation. Nu ska varorna tillbaka till arbetare, pengarna måste in. Annars utlöses en vanligt återkommande kapitalistisk kris: den så kallade överproduktionskrisen. För sida vid sida i kapitalismen står miljardärer och hemlösa, ofantlig rikedom och brutal fattigdom. Dessa motsättningar och extremiteter – rikedom och fattigdom – står tillsammans med miljarder produkter som arbetarklassen förväntas köpa tillbaka. 

Regeringen stänger absolut inte köpcentrum under pågående pandemi, men rekommenderar däremot att du undviker biblioteket. 147 företag kontrollerar 40 % av världens rikedom, den globala monopolkapitalismen kan lita på nationalstaternas samarbete. På köpcentrum trängs arbetare utan skyddskläder med konsumenter. Onlinehandeln blomstrar också, Amazons Jeff Bezos har ökat sin fullkomligt absurda rikedom med 50 % detta coronaår. Arbete är tvång, kapitalet expanderar – konfliktlinjen mellan arbete och kapital är skarp, ja, dödlig.

Sverigedemokraterna vill ge varje svensk medborgare 10.000 kronor i ”helikopterpengar”, att konsumera för. En avstickare: ni minns väl vad Liberalernas Nyamko Sabuni uppmuntrade folket att göra när värnskatten avskaffades och hon själv fick över 40 000 kronor mer varje år: “Självklart, det är mycket pengar. Viktigt är nog att vi konsumerar, ju mer vi kan konsumera desto bättre för landet.” 

Vi uppmuntras stanna inne på helgerna, sitta hemma framför tv:n. Men det gäller inte alla de tusentals arbetare på Foodora som servar med mat. Gigekonomin blomstrar således också, Foodora har fördubblat verksamheten under pandemin. Konstant tillgängliga står gigarbetarna, nästan alla med utländsk bakgrund, runt hörnet med den egna mobilen i handen. Väntar på ett pling, måste ju få någon lön för att överleva detta ojämlika skitsystem.

OECD pekade nyss ut Sverige som sämst av 25 länder på att få ner smittan. Sämst på att få ner smittan, men kanske bäst på att hålla igång varucirkulationen och se till att ägarna får vinster?

Sluta lev som en kulturell varelse

Produktion och konsumtion måste säkerställas av staten för att det kapitalistiska produktionssättet ska bibehållas. En isolering av arbetskraften vore oerhört destabiliserande för det sociala ekonomiska systemet, det skulle dels sätta tillväxtmaskinen i gungning, men framförallt riskera radikalisering av arbetarklassen. Folket kan ju börja ifrågasätta sakernas tillstånd!

Därför är regeringens strategier att ägna sig åt privatmoralism. Du ska inte dansa, inte supa, inte festa, inte ha middagar, alkoholstopp på krogen, inte gå till biblioteket. Du ska helt enkelt sluta upp med sådant som utgör mänskligt levande. Som om den sociala middagen vore mer riskabel än att skicka arbetarklassen till jobbet fyrtio timmar i veckan. 

Svartklubbar har helt väntat fått ta plats i media. Så fungerar varje givet socialt system: naturaliseringen av de kapitalistiska sociala relationerna gör att den kapitalistiska strukturen ter sig som helt naturlig och given, medan alla avvikare ses som ett hot mot rådande ordning. Svartklubbar blir den perfekta symbolen för detta hot och hanteras med den kapitalistiska polismaktens ingripande.

Nu står vi här. Staten har blottlagt sina intentioner: sluta lev som en kulturell, komplex och mänsklig varelse – fortsätt arbeta som en profitskapande maskin.

If there's a chance for me and my heart
Then I will give it all that I've got 

Kapitalismen har inget hjärta. Den bryr sig om profit, och profit endast. November är mörk; den enda ljusglimten jag ser är en ökad medvetenhet, och en (mot kapitalisternas vilja) ökad radikalisering, hos folket.