Kapitalismens fall: Nu ser vi början på slutet

Vad som växt ur Coronaviruset är en kris för det kapitalistiska produktionssättet. Och precis som vid börskraschen 1929 och finanskrisen 2008 är det staten som räddar bankerna och det finansiella systemet.

Alla vet att marknaden inte löser marknadens problem

Ingen tror att nyliberalismen kan lösa de kriser de själva skapat. Inte ens liberaler själva. Nej, man vänder sig till staten och det offentligt ägda och vädjar om olika krispaket, enligt någon slags keynesiansk modell (d.v.s. att man vid kriser i en marknadsekonomi ser statliga ingripanden som nödvändiga, då man förstår att marknadsekonomins mekanismer saknar förmåga att på egen hand skapa balans). 

Nu ber Moderaternas Ulf Kristersson om ett statligt sjukvårdslager och statlig inblandning i sjuklöneansvaret (!), men det var Reinfeldt och Alliansen som avskaffade vårt lager i samband med avregleringen av apoteken. 

Att Moderaterna nu gormar om statlig inblandning och styrning är faktiskt rent skrattretande. Högern som alltid är ivriga att avreglera, privatisera, sälja ut och att sänka skatter…

Moderaternas kampanjbilder, mars 2020.

Moderaternas kampanjbilder, mars 2020.

Ekonomisk recession och statens krispaket för att bevara det ekonomiska systemet

Den kapitalistiska produktionen är global och länder är totalt beroende av varandras import och export och arbetskraft. När någonting inte fungerar någonstans i denna exploaterande handelskedja, fallerar hela systemet.

Nu är den globala ekonomin i gungning och vi kommer allra troligast att få en ekonomisk recession framöver. En lågkonjunktur med högre arbetslöshet, mindre efterfrågan av varor, lägre produktionstakt, färre investeringar och lägre BNP. 

Kanske blir det en ekonomisk depression. Men staten räddade bankerna både 1929 och 2008, och få saker tyder på att de inte skulle göra samma sak denna gången.

Även om dessa krispaket hjälper några företag att överleva, bidrar det på sikt till bibehållandet av marknadsekonomi och kapitalism – vill vi verkligen behålla produktionstakten och efterfrågan? 

Bland annat har staten gett ett krispaket på 300 miljarder till näringslivet, och de vill även genomföra ett förslag om korttidsarbete som egentligen handlar om att arbetare tvingas gå ner i tid och lön, och att staten tar en del av kostnaderna. Kulturen får ett krispaket på 1 miljard. 

En av de första åtgärderna här i Sverige var att regeringen sa till Riksbanken att låna ut upp till 500 miljarder utan ränta till storbankerna, som i sin tur kan låna ut till småföretag. Samtidigt som banker och näringsliv får krispaket, fortsätter bankerna med sin aktieutdelning till ägarna (!). SEB planerade en utdelning av 13,5 miljarder till sina aktieägare. 

Petter Stordalen varslar 7500 anställda i Norge och Sverige. Samtidigt har han en egen förmögenhet på minst 27 miljarder kronor.

Kapitalisterna inbillar sig att denna ”privata” egendom skulle vara helt frånkopplad det mervärde som skapats av alla hans tusentals anställda. Det är självklart inte sant. En kapitalists ackumulerade kapital är ju helt jävla avhängigt arbetarnas mervärdesproduktion.

Den mänskliga arbetskraftens mervärdesproduktion

Och det tar oss till det mest intressanta i denna annalkande kris. För medan börskraschen 1929 och finanskrisen 2008 var kriser som uppstår i kapitalismens ständiga vågor av hög- och lågkonjukturer med varierande grader av tillgång och efterfrågan, och som hade sin grund i Wall Street och storbankerna, så kommer den här krisen ur någonting annat: den mänskliga arbetskraften! På grund av pandemin tvingas den producerande arbetarklassen att hållas isolerad. 

Det är mänsklig arbetskraft hela den marxistiska ekonomin bygger på. Marx menar att man i kapitalismen producerar varor för att köpa och sälja, och att jag och du som människor är varor precis som vad som helst: Mänsklig arbetskraft.

Men den mänskliga arbetskraften har en unik egenskap, nämligen att den kan skapa ett större värde än sig själv. Du som jobbar får lön, men du producerar mer åt företaget än vad du får ta del av i form av lön.

Detta kallas för mervärde, och det är mervärdet som är kapitalisternas vinster. Det är det hela kapitalismen bygger på: att mänsklig arbetskraft skapar mervärde åt kapitalister (överklass). 

Det är hela den stora, globala arbetarklassen som skapar världens rikedomar (som tillfaller kapitalet och kapitalisterna).

Hur mervärde skapas.

Hur mervärde skapas.

I en pandemi där människor behövs isoleras i en tid påverkas hela den globala produktionskedjan och den mänskliga arbetskraften producerar då mindre mervärde. Det är det som nu blir kännbart i och med Coronavirusets konsekvenser i form av karantäner. 

Det finns olika scenarion som kan komma ur en eventuell ekonomisk kris. Vad vi hittills ser relativt mycket av är en ökad protektionism och nationalism. Man stänger gränser, och vill stärka nationalstaten. Man vänder sig till samma stat man nedmonterat och ber staten att snälla, snälla rädda kapitalet och näringslivet och topparna.

Jag tror inte ett smack på att krispaket är till för att hjälpa arbetarklassen själva, de är till för att upprätthålla det nuvarande ekonomiska systemet. 

Inneboende kriser i kapitalismen

När man läser marxistisk ekonomi ser man snabbt att kapitalismen består av många olika inneboende och oundvikliga kriser. Det beror på saker som ”profitkvot” och ”mervärdesutsugning” men skit i det krånglet, jag ska förklara på ett annat sätt.  

Kapitalisterna är ständigt på jakt efter mer vinst och profit och vill hela tiden expandera på den globala marknaden (evig tillväxt), men arbetarna kan inte köpa allt som produceras.

Marknaden blir tillslut mättad, det leder till kriser där arbetare sparkas vilket gör att de ännu mindre har råd att köpa varor, vilket fördjupar krisen. Då gör kapitalet olika försämringar och nedskärningar i offentlig sektor och välfärd som skola, omsorg och vård.

Om man lyckas ta sig ur krisen, så kanske staten rustar upp välfärden, men bara en aning, om vänstern kräver detta. Kanske till samma nivå som innan, men förmodligen till en sämre nivå. Och de många arbetslösa får slåss om jobben vilket dumpar lönerna ytterligare. 

Det betyder att varje kris gör att de ekonomiska klyftorna blir större än vad de var tidigare, och att välfärdssystemens urholkning cementeras ytterligare. Alltså, kapitalismens kriser går i vågor och stötar och efter varje kris blir produktionsförhållandena värre än de var innan. 

Under den här krisen har det framkommit flera positiva förslag – och fler lär komma! Som att Hyresgästföreningen vill ha hyresrabatter för Coronadrabbade. Karensdagen har slopats och Vänsterpartiet försöker driva igenom att det ska bli enklare att få a-kassa, så att inte timanställda drabbas så jävla hårt av en sådan här ekonomisk kris.

I Spanien återförstatligar man nu all privat sjukvård (!). Några exempel från Kina på hur klimatet förbättras är att luftföroreningarna minskat med 36 % och koldioxidutsläppen med 25 %, inrikesflygningarna har sjunkit med 70 %. 

Tyvärr cirkulerar även flera vidriga retoriska diskurser. Folk som pekar på att naturen återhämtar sig och säger saker i stil med ”it’s the people who are the virus” eller ”människan är problemet”.

Fyfan! Det är inte människan som är problemet. Människan har levt i samspel med planeten och naturen i årtusenden. Det är det kapitalistiska produktionssättet som är problemet. Som suger ut naturresurser, exploaterar djur och natur och den mänskliga arbetskraften. 

Andra säger: ”Now it’s time to put politics aside, this is not about politics, it’s about human rights”. Det handlar visst om politik. Det här är en klasskamp och det har det alltid varit! 

Kapitalismens fall

Ju mer jag studerar det kapitalistiska produktionssättets uppkomst, utveckling och inneboende kriser, desto mer inser jag att det är under min livstid kapitalismen kommer att avvecklas, för att ersättas av något annat. 

Det verkar som att det spretar åt olika håll just nu. Antingen får vi ökad fascism och nationalism med stärkta gränser och mer protektionism. Ett ekonomiskt system häri skulle bestå av lika mycket hierarkier.

Den andra vägen är mot något slags socialistiskt eller kommunistiskt ekonomiskt system. Jag tror inte att vi kommer att kunna dra tillbaka globaliseringen. Men det skulle kunna bli så att nationalstater blir starkare, samt en mer planerad ekonomi.  

Jag hoppas dock på helt rivna nationsgränser och en sann internationell solidaritet. För jag ser också att nationalstaten är en integrerad del i kapitalismens uppkomst. Dess expansion krävde exploateringen och utsugningen av kolonier. Att lägga mycket mark under sina egna fötter (imperalism) var ett sätt att ackumulera kapital, d.v.s grundbulten i kapitalismen. 

Det har påpekats av många forskare att om vi alla blev vegetarianer, avvecklade djurindustrin, och slutade upp med att att exploatera och äta djur så hade vi haft få, förmodligen inga, pandemier. Ett annat sätt att förändra produktionssättet är att ha mer inhemsk livsmedelsförsörjning istället för en global livsmedelsproduktion och handel. 

Men exakt hur framtiden ser ut vet ingen. Marx gjorde inga exakta beskrivningar av ett kommunistiskt eller socialistiskt samhälle, utan beskrev den ekonomiska teorin, t.ex. produktionsförhållandena (maktrelationer mellan människor).

produktion

Han kunde inte förutspå vid exakt vilken tidpunkt kapitalismen skulle komma att ersättas, och exakt hur samhället skulle se ut då. Vilken teknik som fanns på plats och hur planeten mådde. 

Det vet vi bara vi, för vi lever i samtiden. Alltså är det upp till oss att forma framtidens samhällen. Det finns ingen exakt beskrivning. Men vi vet att vi i det socialistiska systemet kommer att producera efter människans behov, inte för några få i toppens vinster/profit. Gränslöst? Kanske. Statslöst? Kanske. Klasslöst? Absolut! Det är en kamp värd att strida.

Kapitalismen har inte alltid funnits, och kommer inte alltid att finnas. Nu ser vi början på slutet. Det är nu upp till vår politiska kamp vilket produktionssätt och samhällssystem som ersätter det. Det är faktiskt vi som kan avgöra detta.

Läslista: 

Föregående
Föregående

Coronakrisen i Lego

Nästa
Nästa

Pandemier och flyktingströmmar: När konsekvenserna av kapitalismen vandrar från Syd till Nord