Häxprocesserna i framväxten av handelskapitalismen

Häxprocesserna är ett vida förbisett och förvanskat historiskt skeende. Historieskrivningen har berättat det som en slags avart i periferin, med förklaringar som kätteri och djävulsdyrkan; något som av många idag anses vara irrelevant och passé.

Sanningen är att häxprocesserna är ett mycket komplext klass- och könsförtryck oerhört rotat i sociala processer och samhälleliga strukturer. Rotat i tidens sociala misär och ekonomiska kris, i övergången till handelskapitalism. Rotat i filosofiska och vetenskapliga idéer och teorier. Framdrivet av centralmakter, kyrka, filosofi och vetenskap.

Luis Falero, “Witches going to their Sabbath”, 1878

Syftet var att utplåna avvikande, ”oproduktiva” kvinnor som utmanade existensen för det framväxande kapitalistiska ekonomiska systemet. Det var kvinnor som länge hade levt i samklang med naturen och hade lärt sig att använda den (t.ex. genom örtmediciner). Detta går stick i stäv med den kapitalistiska och protestantiska tidens upplysningsideal där människan är separerad från naturen, ställd över den; naturen finns för att exploatera för profit.

Processen och maskineriet bakom häxjakten

1532 drev katolska ledaren Charles V i Tyskland igenom lagen Carolina, som innebar att häxeri straffades med döden. Liknande lagar genomdrevs i Spanien, Schweiz, Skottland och Nederländerna. Dödsstraffet genomfördes även om ingen person eller sak kommit till skada. Dvs., kvinnorna behövde inte göra någonting, eller skada någon, för att bli straffade med döden. Det innebar alltså att häxeri per se var brottet. Det räckte därför att kvinnor blev utpekade som häxor för att torteras, hängas, bli halshuggna och/eller brännas på bål.

Häxjakten krävde mycket administration och organisering för att genomföras. Olika angiverisystem organiserade av kyrkan, som drevs igenom av hela samhällen. Pamfletter och flyers som delades ut, namn som samlades in, böcker som skrevs.

Den som fick mest inflytande var Malleus Maleficarum från 1487, på svenska Häxhammaren. Den var den näst mest sålda boken efter Bibeln under 1500-talet och kom att underbygga och legitimera den misogyna ideologin bakom häxprocesserna. Häxhammaren refererade ofta till olika auktoritära skrifter, vilket gjorde att människor inte ifrågasatte boken. Dessutom kopplade Häxhammaren ihop häxeri med just kvinnor. Häxeri fick här en starkt sexuell prägel och pekades ut som ett kvinnligt fenomen.

Åsa Bergenheim skriver: “I Häxhammaren utpekas sexualiteten som själva roten till ondskan, och det konstateras att köttsligt begär i alla tider har orsakat mänskligheten ett omåttligt lidande. Syndafallet skedde genom en köttslig handling och därför har Gud tillåtit att Djävulen har större makt över detta område än andra.”

Och eftersom kvinnligheten, genom kristen tradition och genom den dualistiska idétraditionen, var sammankopplad med kroppsligheten och köttet blev alltså häxan en kvinna – inte en man.

I fall där män blev anklagade för häxeri/trolleri/magi (ofta djävulsdyrkan), hade männen aktivt uppsökt Satan, medan kvinnor passivt blivit offer för Satans destruktiva handlingar.

Man anlitade konstnärer att måla häxmotiv. Män utpekade sig själva som “witch-finders” o.s.v. Häxprocesserna var alltså ingenting man slumpmässigt höftade fram, utan det var genomtänkt, planerat och avsiktligt. Jurister, ämbetsmän och demonologer – ofta samma person – systematiserade argumenten och skapade ett juridiskt maskineri som i slutet av 1500-talet gav en standardiserat, nästan byråkratiskt, format för häxrättegångarna runtom i Europa.

Män i rättsväsendet kunde lita på samarbetet med de flesta intellektuella under denna period. Filosofer och vetenskapsmän som fortfarande hyllas som den ”rationella” tidsålderns fäder. Som exempel Thomas Hobbes som godkände förföljelsen av häxor som en social kontroll. Ja, den Hobbes – ”kapitalismens fader”, som menade att människor drevs av rädsla och av egenintresse. Det kollektiva fick ge vika åt individualismens era.

Eller den franske filosofen Bodin som 1580 skrev boken Demon-mania fylld av ”bevis”, där han insisterade att häxor skulle brännas levande, istället för det mer ”humana” tillvägagångssättet där de blev strypta till döds före bränningen. I detta s.k. ”Century of geniuses” med Kepler, Shakespeare och Descartes blev häxjakt och häxeri ett favoritämne för såväl den intellektuella eliten som den auktoritära statsmakten.

Det hade inte varit möjligt utan den katolska kyrkans inkvisition och jakt på kättare, och det hade inte varit möjligt utan kyrkans misogyna skrifter och ideologi, med sin hets mot kvinnor. Men häxjakten var inte enbart religiöst motiverad, utan även ett politiskt initiativ. Staten och kyrkan samarbetade, som i England där staten hade blivit kyrkan, eller som i Schweiz där kyrkan blivit staten. Detta skedde i nationer där den lutherska reformationen var utbredd, där protestantismen fått starkt fäste.

Häxeri är en av de frågor där den katolska och protestantiska kyrkan varit överens, i ett gränsöverskridande kvinnohatiskt samarbete. Martin Luther underströk kvinnors moraliska och psykologiska svaghet, och många fler författare, filosofer och kyrkliga män pekade ut kvinnor som onda väsen.

Med den kristna idétraditionen som plockades upp av Descartes – att skilja på kött och ande, på kropp och sinne – motiverades häxprocesserna eftersom kvinnligheten fick stå för det syndiga köttet och kroppsligheten. Manligheten, däremot, var upplysningstidens absoluta ideal: förnuftig, rationell, styrd enbart av sitt huvud.

Så här spreds häxprocesserna över landsgränserna, och tillslut även in i Sverige. Under 200 år mördades hundratusentals kvinnor. Häxprocesserna hade sin peak mellan 1580 och 1630, under en period när feodalismen övergick till handelskapitalism. En helt ny social ordning tog form.

Olika former av häxeri – witchcraft och witch craze

Den största skillnaden mellan kätteri och häxeri är att häxeri var ett ”kvinnobrott”; i Schweiz kallades häxeri inledningsvis för herege från heretics (kätteri). Generellt fanns två typer av häxeri: den ena var starkt sammankopplad med kvinnligheten och sexualiteten, den andra med kapitalet och profiten.

A) Antingen menade man att kvinnan var lösaktig, hade sex med Satan, utförde orgiastiska perversa handlingar, att hon inte “la band” på sig själv. Kvinnligheten levde upp till upplysningstidens idé om att hon var okontrollerbar, irrationell, lättpåverkad, sammankopplad med naturen, köttet och döden. Hon var, helt i enlighet med den kristna traditionen, det svagare könet; hon, liksom Eva, som enklare föll för djävulens tricks. Kvinnorna blev ofta utsatta för sexuell sadism under rättegångarna – avklädda nakna, rakade över hela kroppen (man menade att djävulen gömde sig i håret), stuckna med nålar, våldtagna, märkta med eld, deras ben krossades etc.

B) Eller menade man att kvinnan genom magi skadat eller förgjort fiske, jordbruk och djurhållning (t.ex. grödor som dött eller fiske som uteblivit). Detta var fallet med Malin Ruths på Tjörn som blev mördad 1672 under det svenska Stora Oväsendet. Malin var en äldre änka, enligt folket “en klok gumma”, någon som helt enkelt levde i naturen och använde sig av den. Hon blev anklagad för att ha förstört fisket genom att med häxeri dragit sillen från land (sill från Öresund var en av de mest värdefulla varorna i den hanseatiska handeln under senmedeltiden). Efter lång tortyr och vattenprov avrättades hon tillslut. Malin Ruths hindrade fiskenäringens kapitalackumulation på Tjörn. Hon, och många andra kvinnor med henne runtom i västvärlden, blev mördade i detta syfte.

Häxprocesserna i Mora, 1670. Tyskt kopparstick.

En systematisk attack mot kvinnligheten, reproduktionen och kroppen

Mycket av häxjakterna var sammankopplat med kvinnors kroppar, reproduktiva system och sexualitet. Det här skedde i samma period som kvinnor inte längre fick vara barnmorskor, där kvinnor förlorade reproduktiva rättigheter och där kvinnors lust förpassades som synd.

Man pekade ut kvinnlig sexualitet som roten till all ondska. Kvinnligheten började kopplas samman med djuriskhet, demoner och djävlar. Med okontrollerbar lust, lättpåverkan, hedonism och promiskuitet.

Man gav sig ofta på ogifta kvinnor, äldre kvinnor, barnlösa kvinnor, prostituerade kvinnor samt fattiga kvinnor, i.e. alla kvinnor som inte passade in i den kapitalistiska relationen där kvinnan förpassades till den sociala reproduktiva sfären.

I den hon avkrävdes kyskhet och moderskap, där sex enbart var en produktiv syssla till för att alstra barn, och där senare den borgerliga kärnfamiljens ideal befästes ytterligare. ”Rebelliska” kvinnor som sa emot, inte visade lydnad, svor eller argumenterade kunde också bli anklagade för häxeri.

Ett ordspråk löd: ”Prostituerad som ung, häxa som gammal.” Prostituerade sågs som själva symbolen för sterilitet och icke-produktivt sex.

Klyftan mellan män och kvinnor – genusdualismen cementeras

I denna period fördjupades klyftan mellan kvinnor och män. Inte enbart legitimerade det manlig suveränitet, utan man lärde män att frukta kvinnor och se kvinnor som “förstörare av det manliga könet” (jämför med dagens incels).

Kvinnor började ses som ondskefulla lurendrejare, som förförde män med sin – av djävulen inkarnerade – kroppslighet och lust. Män började frukta kvinnor, och kvinnoförtrycket fick en ny karaktär. Men även klass spelade en ytterst stor roll. Man började skilja på bra och dåliga kvinnor. Dåliga kvinnor ur de lägre samhällsskikten, på hororna, på de tandlösa bönderna.

Kvinnor kunde man inte lita på, “vilken kvinna som helst” kunde vara en häxa, och kvinnligheten som sådan började beskrivas som underlägsen manlighet. Som svag, irrationell och påverkbar. Häxor pekades ut som anledningen till att så många barn dog, och som de som hindrade att befruktning skedde.

Det politiska skiftet innebar mer centraliserad statsmakt, och en övergång till offentliga rättsprocesser. Häxjakten i Europa, skriver Silvia Federici, var en attack på kvinnors motstånd att sprida de kapitalistiska ekonomiska relationerna, en attack på kvinnors motstånd att underkasta sig det nya ekonomiska systemet.

Häxeri, eller magi, var ett uttryck för motstånd mot (det kapitalistiska) arbetet. En politiskt skifte som nu inletts, där allt som inte passade in i kapitalismens mycket disciplinerade och funktionalistiska arbetsdelning (= överklass/arbetarklass, produktion/reproduktion) skulle avlägsnas.

Häxjakten var ett sätt att kriminalisera preventivmedel och att institutionalisera statens kontroll över kvinnors reproduktionssystem. Man vill placera kvinnokroppen och livmodern som centrala i ideologin, eftersom det kapitalistiska systemet enbart fungerar med denna arbetsdelning där kvinnan är i hemmet som barnaföderskor, och som ansvarig för att vårda den mänskliga arbetskraften (män och barn). Hon skulle alltså, till varje pris, underordnas reproduktionen av mänsklig arbetskraft.

Arvet efter häxprocesserna

Häxprocesserna var alltså ett krig mot kvinnor för att förnedra dem, demonisera dem, och förgöra deras sociala makt. Förutom ett exempel i Baskien, finns ingen dokumentation av någon manlig organisation som motsatte sig häxprocesserna. Tvärtom gjorde många män affärer av häxjakten, utpekade sig själva som ”witch finders”, reste från by till by för att samla in namn och hotade kvinnor att ange dem om de inte fick betalt.

Witch-finder-pamflett, med en referens till Andra Moseboken 22:18: “Du ska inte låta en häxa leva”.

I allt sorgligt som omgärdar häxprocesserna, finner man givetvis även denna manliga alienation. Män som totalt alienerade från kvinnor. En historisk process med idéer, fördomar, myter och föreställningar som lever kvar än idag. En process vi bär med oss, du och jag, som fortfarande är en grundstomme i det kapitalistiska systemets inbyggda och nedriga misogyni.

Vi präglas av häxprocesserna. Varje dag. Kulturellt, politiskt och socialt. I synnerhet:

a) Madonna/hora-komplexet – mor/hora, pryd/slampa

b) positivismens (som upplysningen vilar på) illegitimering av allt som inte är mätbart: urfolkens levnadssätt, örtmedicin etc. Jämför här med kolonialismen och utrotningen av ursprungsbefolkningar som inte fick plats i kapitalismens struktur

c) idén om yngre kvinnor som mansslukerskor, förföreskor (femme fatale)

d) idén om äldre kvinnor som häxor, vidriga, äckliga, fula

e) idén om kvinnan som underlägsen, mindre värd mannen

f) idén om kvinnan som kroppsligheten, naturen, döden, djävulen, mörkret.

Exempel: Hatkampanjerna mot Hillary Clinton (“Ditch the Witch”). Incels med sitt inbyggda kvinnohat. Disneys hundratals häxor. När Christine Villemin av media, polisväsende och allmänheten blev kallad witch och witch-mother när hennes femåriga son Gregory dött, eftersom de tyckte att Christine sörjde “fel”, bar smink, klädde sig i tajta kläder, var horig.

Oändligt med exempel i vardagslivet, i media, i politiken.

Jag undrar så ofta hur relationen mellan kvinnor och män sett ut idag om det inte vore för häxprocesserna, och om det inte vore för kapitalismens etablering av det dualistiska könssystemet. Jag är så jävla övertygad om att det hade sett helt annorlunda ut.

Referenser:

Silvia Federici “Caliban and the witch” (2004)
Åsa Bergenheim “Den liderliga häxan” (2020)
Ihjälbrända på Kirseberg (2016)
Filmen Burning Times (1990) av Donna Read